ELD OCH NOPPIGA TRÖJOR...

…här hade jag min utpost stora delar av helgen. 

Visst, jag bar lite ved och skrapade lite målning från fönstren,

eldade bastu och plockade lite lingon.

Men nästan mest satt jag här och läste, dåsade, funderade och helt skamlöst… bara njöt! 

Klädde på mig den gamla, noppiga stugtröjan och tog av den beroende på 

hur vinden kom åt.

Har en tid redan märkt att jag har svårt att orka koncentrera mig på att läsa en bok.

Det känns lite underligt. Jag har alltid läst mycket och att liksom tappa bort

den förmågan, eller inte förmågan, visst sjutton kan jag läsa, 

men lusten att läsa är…olustigt.

Jag funderar mycket om det faktiskt kan vara det att det vi med stora

penseldrag kallar till media är en liten 'bov' i detta drama.

Jag har alltid framhållit att media, sociala sådana och allt det där

vi ändå förhållandevis snabb-läser på nätet är ett komplement till

tidningar och framför allt böcker. Och det är det säkert fortfarande,

men jag börjar fundera på om sättet vi läser påverkas av snuttifieringen

i det vi kommer över på nätet?

Tänker bara på hur jag själv är.

Googlar fram något, läser lite - inte vad jag sökte - går vidare.

Jag hoppar och skuttar mellan olika texter, olika sätt att skriva.

Tar mig vidare med nya länkar och läser på.

Oftast rätt korta texter som ger mig ett ytskrap av det jag vill ta reda på.

Och så håller jag nog på med det där som de flesta gör.

Har flera fönster uppe på en och samma gång.

*Pling*, det kom en mail.

*Plong* - någon tyckte till på facebook.

Nu är ju just det problemet inte större än att jag kunde stänga av de fönstren, om

jag skulle uppleva att det är ett problem, om det skulle störa mig.

För det tycker jag inte att det gör. Det är ju inte så att jag måste på direkten gå och se 

vilket mail jag fick, tvärtom tycker jag att det är skönt att ha något

att gå till om jag behöver en paus i mitt läsande.

Och jag tar pauser. Hoppar hit och dit som en nykläckt gräshoppa.

Än är det senaste nyheterna - och så måste jag läsa vad en annan nyhetssajt skriver

om just den här nyheten. 

Ni vet vad jag menar. 

Man blir så där snuttig i huvudet.

Avklippt i sina tankar och rastlös.

Och jag märker som sagt en stor skillnad i mitt sätt att läsa böcker förr

och nu. Det här är väl ingenting som kommit den senaste veckan,

men nog väl under de senaste några åren.

Minns aldrig att jag skulle haft knepigt med koncentrationen.

Tvärtom! Bra att jag inte tog boken med när jag skulle laga mat eller

bada ett barn eller gå ut med hunden.

Jag kunde avbryta mig för att gå och koka mig kaffe men vips när jag 

tog tag i boken igen så var jag tillbaka, 

som om jag aldrig avbrutit mitt läsande.

Men nu är det inte så längre.

Jag läser en härlig, intressant och medryckande bok. 

En riktig ordens konfektask, så det är inte bokens fel.

Men jag kan liksom inte sjunka in i det där "djupa" läsandet utan

känner att jag lätt blir störd av…ja vadå?

Jag kan lova er att därute på bryggan en septemberkväll ute i skogen mitt i ingenstans,

där dräller inte precis av störande moment…

De momenten kommer inifrån mig själv.

Och vet ni de är så banala så det inte är sant! 

Vid ett skede lyfte jag blicken från boken och handen sökte efter mobilen.

Någonstans ifrån hade det kommit en tanke att jag borde kolla väderleken för nästa vecka.

Nu hade jag inte mobilen med mig, och enda orsaken att jag inte hade det var 

för den låg på laddning inne i stugan.

Men vadå? Väderlek?

Här satt jag i den vackraste av skärgårdar, i den finaste av höstkvällar med en välskriven bok i

famnen, inga ogjorda jobb någonstans och så blir jag distraherad av att jag borde kolla vädret! 

Jag ser ju att det är vackert. Räcker inte det? 

För stunden? 

Jag är ju en stark förespråkare för de möjligheter ett "nätliv" ger,

men leder det till att man förändras på sikt? 

Att få allt serverat när man vill.

Kort och effektivt. 

NU.

Lite på samma sätt som när man nu ser på filmer från 

låt oss säga 70-talet. Ta bara serier

som Stormskärs Maja här i Finland och Hem till byn

i Sverige. Se på dem och man kan inte förstå

att tv-serier nåååågonsin vaaaaarit sååååå lååååångsam! 

Är det lite samma fenomen som sker nu?

Med vårt läsande?

Det går inte fort nog? 

*

Som en motvikt till det satt jag en lååååång stund och brände gamla brädstumpar 

och små kvistar i eldkorgen. Bara stirrade på elden och lät tankarna ila fritt.

Den noppiga tröjan luktar nu starkt av rök.

Så där som stugtröjor skall.

Men stugtröjor hör ihop med långläs-stunder av böcker i sneda högar också.

Det vill jag ha tillbaka!