BITTERLJUVT...

…varje år samma sak.

Det där veckolutet då man, så där i princip, stänger stugan.

Eller för mig är det, vemodigt. Jag som älskar hösten ute i skärgården.

Och önskar att jag kunde vara här så mycket mer! 

Både nu på hösten, men också på våren, förstås.

Men jag vet ju hur det är.

Jag kommer inte att hinna så ofta ut till mitt paradis mer nu i höst.

Så nu blir det ett sådant där bitterljuvt  veckoslut med att stänga ner.

När man liksom vet att det kommer att komma ett istäcke över viken, mörka nätter, 

hårda stormar och kritallklara vinterdagar innan fåglarna 

- och jag - 

igen återkommer hit.

Men ännu har och bär jag en liten skön önskan om att det skulle kunna bli ett fint höstvecksoslut

på stugan. Och som grädde på moset så får jag kanske lillungen medlurad.

Kanske. Eller så kommer det kanske något annat i ställe.

Vi får väl se.