…eller ni vet den där känslan som ibland kan infinna sig någonstans efter eftermiddagskaffet, när dags-skymningen övergår i kvälls-mörker och det är fredagskväll och klockan är lite för mycket för att det skall vara idé att ta itu med några större jobb-projekt, men alldeles för lite för att man skall kunna packa ihop och gå hem. Dessutom kan det bestämt hända att min chef skulle höja på ett litet ögonbryn om jag bara traskade ut.
Det är vid det skedet som jag plockar fram de där jobben som måste göras, men som inte har någon tidtabell direkt. De där jobben som man kan göra samtidigt som man längtansfullt tittar ut genom fönstret, förbannar klockan som går så långsamt och tänker på annat. Längtar bort helt enkelt.
På jobbet har vi en sådan där julgröts-tradition där vi bjussar in en del samarbetspartners på glögg och risgrynsgröt och håller lite lagom korta tal om året som gått och vad det gett och dunkar varandra lite i ryggen och oj-oj så bra ändå!
För att ändå lite, lite klämma in (äkta) julstämning också i den här tillställningen, så spelade vi lämplig julmusik från youtube via min laptop. Det gick fint tills den började bräka en reklam mitt i allt om hushållsmaskiner till fantastiska priser. Ja…
Köpa, köpa, köpa…och sälja, sälja, sälja…och det får sedan vår värld att gå runt och snurra. Snurrigt!
Egentligen. Men det är nu så som världen är. Och den världen får mig tidvis att längtansfullt blicka mot något helt annat. Att längta efter en annan tillvaro. På något sätt.
Men vad skulle det vara?
Vad skulle vara den optimala nivån av konsumtion kontra hållbarhet? För mig och för de lite större cirklarna. Jag kan fundera mig lite yr av sådant här ibland. Om jag kommer till något uttömmande svar?
Tyvärr inte…
Så jag lämnar tänkandet, på den saken därhän och koncentrerar mig på jobbet en stund. I alla fall lite.
Mest längtar jag ändå hem. Till grabben, till djuren, till honom som kommer efter ett par veckors exil pga av influensa, till räkor som jag skall testa på att röka i ugn (städar i frysen, för att ge rum för lite jul-mat som kan göras innan och frysas in. Vi tar det i ett annat inlägg). Till att det är fredag och första friska veckoslutet på två veckor!
Men jag längtar också efter snö och ljus. Frost. Jag längtar till stugan, till tystnaden där. Jag längtar efter vinterstormar och möjligheten att få fota ett brusande hav. Jag längtar efter att isen lägger sig. Att vintern gör allting tyst och mjukt. Jag längtar efter vandringar i naturen, efter det rosor på kinderna och trötta ben. Efter glögg i muggen och härliga samtal vid öppen spis och allt det där övriga underbara…
som hör vintern till. Som hör veckoslut och fritid till.
Lite så tänker jag stundvis när klockan en fredagsmiddag börjar luta mot eftermiddag.
Gör ni det? Längtar? Nu och då? Någon annanstans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar