…ja, nu kunde man ju kalla det här höjden av dubbelmoral. Och kanske det faktiskt är lite så.
Jag tänker på det här faktum att vi i år faktiskt helt gått in för att inte ge varandra julklappar.
Ja, det gick ju nästan att genomföra. Nästan.
Särbon gav mig en bok som han själv ville läsa- och ha. Och jo, vi har väl en lite sned humor.
Eller vi och vi, det är väl mest han som har det då. Krhm….
Jag menar jag skulle ju liksom inte komma på den idén! Neee-eej, då. Jag liksom köper helt öppet åt mig själv det jag vill ha. Punkt.
Jag menar, skulle jag packat in det här och gett det till särbon, skulle han minsann skrapat sig i huvudet en stund och…undrat.
Jag menar; wohoooo…Grattis! Du äger nu en Wild Woodgas Campstove.
Vem skulle liksom inte bli tokglad över det? Kan det finnas någon som inte….?
Ja, ja…jag skall förklara vad det är som är så toppen med den här prylen.
Det är alltså en liten "brasa" att bära med sig på vandringar. Ett mellanting mellan en öppen eld och en gaslåga i en Trangia eller dylik. Det fina i kråksången här är att man inte behöver vara bunden till ställen där det är tillåtet att tända en eld, man behöver inte bära med sig gas eller bränn-vätska till Trangian. Den här funkar med små kvistar, kottar, löv, barkbitar…till och med djurbajs om det riktigt kniper. Fast så mycket har jag kanske inte ändå tänkt att det skall knipa. Men om.
För visst är det så att även en liten brasa är bättre än ingen brasa alls. Termoskaffe i all ära, men att ta en paus i sin vandring, tända en eld och koka upp sitt kaffe och dricka det hetthett, är oslagbart!
Att förbereda, att vänta, att dofta elden och känna värmen är en del av ritualen. Ritualen som handlar om att inte ha bråttom. Att ha tid. Att ta sig den tiden.
Mitt nya mantra: Det Får Ta Tid! För Jag Är Värd Det!
Det fina i den här kråksången till "kvistbrasa"(risukeitin på finska -vilket är en så bra beskrivning) är att den övre delen är uppbyggd som en kakelugn med ett luftrum mellan väggarna. Det vill säga den övre delen är "dubbel". Det gör att värmen liksom fördubblas och med mindre eld får man mer energi och snabbare uppkok av kaffet, eller vad man nu vill koka. Så där i teorin åtminstone. Jag har nämligen inte än haft möjlighet att testa den här härligheten på riktigt, men det lilla jag hann testa innan julförberedelserna såg till att jag höll mig inomhus större delen av dagarna, var synnerligen lovande!
Någon skärpt läsare kan ju lägga märke till att jag babblar om en julklapp som jag bevisligen testat innan jul, och det är alldeles sant det!
Det är en av fördelarna med vuxenklappar åt en själv. Man kan liksom testa dem när man vill. Man vet att det är på pricken det man vill ha. Och man slipper paketera och öda en massa papper och tejp och snören. Och att rimma en liten vers. Fast det är bland det roligaste med att ge gåvor!
Är det nu sedan bra eller inte, skoj eller inte, praktiskt eller inte, så det vet jag nu sen inte. Förmodligen nej. Å andra sidan…om jag berättat för mina nära och kära *host* jultomten att jag vill ha just en sådan HÄR som man får från just den HÄR butiken, så hade det bara resulterat i ett förslag om att jag kanske skulle beställa den själv när jag vet hur, var och vad. Lika långt som brett och kanske just därför vi nått dit vi är gällande julklappar. Och det verkar funka hos oss - för ingen av oss älskar att springa omkring och shoppa. För att vara ärlig så avskyr vi det alla…
Och jag är lite barnsligt glad över en julklapp som jag skaffat mig själv, som ingen av de mina skulle haft den blekaste aning om att jag saknade och önskade och som jag hoppas så mycket av och som jag längtar som ett barn på julafton att få testa så där…på riktigt!
Men före vi är där så kommer det lite jobb, lite nyår, lite sjukstuga och lite smått annat.
Men sedan. Sedan är det dags att ta er med ut i skogen och koka kaffet där i tystnaden! Det blir bara vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar