…under hela hösten har jag haft nöjet att ha ett stort gäng svanar och
gäss i viken nedanför mitt hus.
Jag hör dem tjattra om kvällarna när de skall ordna sig vem som skall sova var, eller
vad nu svanar och gäss tjattrar om?
Från "min" sida av viken ser jag inte dem, det ser ett rejält vassbälte längs stranden till.
Men idag när jag ändå måste iväg till apoteket, så passade jag på att föra bort lite tidningar
och kartong på samma gång och då kommer jag på den sida av
viken att jag fick se hela det stora tjattrande gänget.
(Och jo, det är just detta vi ser från kommunens sopsorteringsplats - lyxigt va?!)
Nu är det några dagar sedan jag stuckit min näsa utanför ytterdörren överhuvudtaget,
men jag tror att det var just i natt som isen kom.
Den första.
Det var rejäla minusgrader idag. Eller rejäla och rejäla, men för södra Finland
som gassat sig i flera plusgrader hela hösten så var det en liten köldknäpp faktiskt!
Vattnet var fruset från stranden några tiotals meter ut.
På isen kunde man se vilka båtar som lämnat eller kommit till hamnen.
Några båtar finns envist kvar ännu, även om de flesta båtplatser redan är tomma.
Nu är det ju så att jag, trots att jag bott nära kusten hela mitt liv, faktiskt
väldans sällan verkligen "sett" när isen lagt sig.
Nog när isen släppt - men det är ju lite mera dramatik i det.
Åtminstone ibland.
Också idag, eller i år, skulle jag ha missat detta om jag inte hade åkt på
en förkylning och måste stanna hemma och måste åka efter medicin
och då passade på att föra gamla tidningar på samma gång.
Glad för det. Att se isen födas.
Men jag kommer att sakna tjattret om fågelgänget måste flytta söderut
ifall deras P-plats blir igenfrusen.
Återkommer om det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar