...till det där stället där jag känner mig så lugn och kan nästan ta fridfullheten i min hand.
Där havet ännu brusar öppet, men där isen börjat lägga sig i vikarna, där det är så andlöst vackert
oberoende när ger mig tid att sticka mig dit.
Och känner samma stillhet och ro som havet måste känna när isen lägger sig. Och det blir bara stilla, så stilla.
Här vill jag stanna, eller åtminstone på något sätt försöka lära mig att bära med mig lugnet inom mig också då kraven gnager i kanten på en. Det skall jag försöka bli bättre på.
Om det kunde bli temat för 2015?
Eller något, säger hon som inte någonsin ger nyårslöften…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar