NÄR MAN HAR TRÅKIGT...

...kan vad som helst plötsligt hända.

I denhär kojan fortsätter den lite långsamma tillvaron. Katten ligger på fönsterbrädet och tittar lojt ut på fåglarna i äppelträdet. Hunden fortsätter sitt suckande och ligger demostrativt jag-har-så-tråkigt-så-jag-dör-utslängd på mattan.

Då börjar det hända:

Katten stegar med majestätiskt lugn in i köket, gömmer sig bakom köksdraperiet, men lämnar en liten bit av svanstumpen utanför och börjar vispa den fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Det tar inte många nanosekunder innan en valp är med på noterna:

Nämen, hallå? Vart försvann du?

Ahaaaa...! Där fick jag dig!, verkar katten utropa när hon attackerar den totalt överraskade valpen.

Och så vänder hon om med samma stora lugn, gömmer sig bakom gardinen...

...och attackerar på nytt.

Denna gång är ändå valpen förberedd och tar till flykt.

För att komma tillbaka, och så här håller de på.

Attack. Katten gömmer sig. Hunden söker. Ny attack.

Om och om igen. 

Det kan se riktigt vilt ut, men de har aldrig skadat varandra det minsta lilla. 

Detta pågår tills de ganska snart landar i samma soffa i största samförstånd.

Jag blir så fascinerad av denna alldeles tydligt planerade lek, där båda verkar veta spelreglerna. 

Och jag är ganska lättroad, en dag som denna.

Och alldeles strax kommer lillungen hem från skolan - då blir det lite mera liv och rörelse här.

Skall plocka fram lite bulle ur frysen, och hälla upp en kopp choklad åt honom.

För visst är det som han sade:

Mamma, det bästa med att du är sjuk, är att du är hemma när jag kommer hem från skolan.

Jo! Det är nog det som är det bästa!