TRÄDGÅRDSDILEMMA

Jag vet faktiskt inte om jag alls berättat hur jag bor numera? 

Sedan några år tillbaka där allt började. 

Det är liksom det som är en del av dilemmat. 

Jag bor och lever på en hundra år gammal bondgård med.....mycket...och ännu mer

trädgård. Eller nej, det är inte en trädgård, det är mer som en park. 

Här och där finns små phloxrabatter som sett likadana ut i 80 år eller så.

Här finns en handfull enorma ekar. I tiderna fanns här tiotals äppelträd, 

ännu mer bärbuskar. Här finns stall och ladugård och ett gammalt torp och 

ett lider och fantastiska enorma granar och en hassellund och gamla lönnar

och och och....visst låter det alldeles underbart? 

Och det är det. På sitt sätt. 

Mycket att ta hand om och många hål som 

slantarna kan få för sig att slinta in i. Vilket det allt som oftast också gör. 

Men visst, jag klagar inte - detta är en fantastiskt plats att bo på! 

MEN...

...när det kommer till mina trädgårdsdrömmar så älskar jag ju

intima trädgårdar där man måste böja på huvudet och verkligen

känna rumskänslan fastän man är utomhus. 

Här är det näst intill omöjligt att få till om jag inte vinner

på lotto och kan anställa en heltidsträdgårdsmästare och köpa

upp en hel trädgårdsbutik med plantor. 

Och det skulle ändå inte fungera. 

Även om jag hade råd att köpa, vilket alltså inte är situationen,  

tusen sommarblommor eller hundra rosor eller en 

långtradare fullastad med fina krukor. 

Och ett par till med mylla så skulle det inte funka. 

Det blir inte intimt hur än man gör. 

Så den planen kan jag skrota. 

Men jag älskar ju den där intima känslan. 

Vill så ha den! När jag (åter)flyttade hit, så byggde jag en 

kombinerad "växthus"-pergola-uteplats. Bara för att få en intim

famn att gå till mitt i all denna stora park-aktiga trädgård. 

Det blev snabbt allas favoritplats, så inte bara jag som saknar

en mysig trädgårdshörna...

Och den är faktiskt just så fin som jag hoppades att den skulle bli 

då jag lät bygga den. 

MEN...

...den känns lite som en öde ö. 

Man ror dit över alldeles för mycket gräsmatta. 

Och den vägen är inte så lång kanske men såååååååå tråkig. 

Så i år skall jag ta tag i mitt trädgårdsdilemma och försöka

vettigt och snyggt koppla ihop denna lite vilsna, men mysiga, uteplats med

den park-aktiga trädgården utan att det för den delen skulle bli

konstiga "hack" i övergången. 

Budjeten är stram, men vi skall se vad jag kan åstadkomma! 

MARS I BILDER

Ja, ja...jag vet. Mars kom och gick redan och vi är ett bra steg in i april. 

Det är i skrivande stund påskdag och vi är hemkomna från stugan. 

Jag trivs för det mesta på stugan oberoende av väder, men nu kände jag mig lite 

hängig och orkade inte riktigt ta itu med den storstädning som jag brukar

då stugan öppnas. Det var för kallt att tvätta fönster och alldeles för blåsigt (och kallt) 

att trivas ute och några trädgårdsrelaterade planteringar är det för tidigt för än.

En blick på väderkartorna och vi hoppade i bilen och åkte hem.

I dag regnar det vågrätt, är grått och tråkigt. Fortsatt hängig med huvudvärk,

vilket jag aldrig brukar ha, har jag nu krupit upp i det berömda slitna

soffhörnet och bläddrar bland trädgårdssidor efter inspiration och idkar verklighetsflykt. 

Efter några år då det här med trädgård har blivit lite styvmoderligt behandlat och 

min tid, min koncentration och mitt intresse har varit på annat håll, planerar jag

att jag i år skulle ha mer krut att sätta på den delen av mitt liv. 

Skall bli skönt att få gräva i jorden efter en paus. 

Och håller den här corona-isoleringen i så finns det väl ingen annan plats som

kan vara så rogivande som just en trädgård? Mitt jobb är sådant att till 60 % brukar

jag vara på ett kontor och resten av tiden jobbar jag hemifrån. Nu när jag 

jobbar 100 % hemifrån, som alla andra som har möjlighet till det, känner jag 

att det är än viktigare att "komma ut" efter en arbetsdag. Och då är

lite trädgårdsarbete precis lämplig sysselsättning som ersättare för arbetsresorna. 

Men till temat "månadsbilder". Tänkte att det kunde vara skoj att samla bilder

tagna under en månad från trädgården till ett kollage. Hur härligt att sedan

gå tillbaka i vinter och minnas färgerna och dofterna. 

På det här sättet blir det kanske att lite flitigare ta med kameran ut i trädgården? 

Ha det gott! 

Nu skall jag drömma mig vidare, medan nordan drar runt husknuten.

RITUALER OCH SÅDANT

Den skylten har ni sett? 

Säkert över tio år sedan jag köpte den i ett infall av köpbehov eller något. 

Och även om jag strävar efter att minska på grejer som inte är behövliga, så 

är jag inte alla gånger så radikal. 

Den här lite banala skyltens värde (för mig) ligger i ritualen och har ett symbol-

värde. Varje vår då jag får hänga skylten ute på väggen är en ritual att nu 

är en ny stugsäsong öppnad och då jag på hösten plockar in den är det det 

sista jag gör innan jag låser efter mig. 

Sporadiska besök under vintern leder inte till dylika ritualer.

Andra ritualer då? 

Även om man får det mesta i matväg köpt när som helst på året så håller jag

envist fast vid att vissa saker skall vara säsong. Ett bra tag redan har man kunnat köpa 

sparris i butikerna, men den är helig påsk-rätt för mig. Inte innan - sedan kan jag lite

tänja på säsongen i andra änden...

I växtlådorna sticker pärlhyacinterna upp, de som jag grävde ner för något år sedan. Grönt är det i alla fall, få se om de kommer att blomma alls. Och buxbomen i den ena krukan har (kanske) överlevt. 

Den andra dog redan på senhösten, vi är ju precis på gränsen vad en buxbom klarar av i vinterväg och

att dessutom klara av det stående i en kruka är att utmana ödet, jag vet. 

På tal om att övervintra i kruka. 

En sådan mild vinter som vi haft har gjort att Muehlenbeckian (plättar i luften) galant

klarat av sin kruktillvaro. Det var också en positiv överraskning. 

Till ritualerna första gången jag kommer till stugan är att gå runt och säga Hej! åt alla växter.

Ofta blir det också ett Oj! när växter inte klarat vintern i detta rätt tuffa klimat. 

Att damma av och flytta ut dynor till verandan och pynta den i "påskskrud" är naturligtvis ett måste.

En ritual. I dessa corona-tider så blev det ju inte att samla hela familjen, och inte

heller att bjuda in någon, men lite pynt skall man väl ändå ha? 

Strutsfjädrarna hör också till kategorin "hur tänkte jag när jag köpte dem", men 

de har tillsammans med fjädrarna av en järpe som gubben hämtade hem häromåret

agerat påskpynt i något år redan. Det får de fortsätta med. 

I övrigt är det kallt. Solen skiner från en klarblå himmel, men vinden

är både kall och rätt hård. Det oaktat skall jag gå ut en sväng och plocka

fram utemöblerna från sin vintertillvaro i lidret. 

Också en ritual. Och så blir det naturligtvis bastu - fast jag ingen bastufantast

är. Men påskbastu, det måste en ju ha! 

Må gott i påsk!

ÄNTLIGEN...

Det är mycket som får mig att sucka ÄNTLIGEN! 

Det är sen kväll nu, men i morgon har jag planerat att äntligen ta 

ledigt från alla mina jobb och mina projekt och åka ut till stugan. 

Som många vet så är ju hela Nyland avstängt från resten av landet pga corona-

viruset, men har ju turen att både leva och ha sommarboendet inom Nyland

så det skall gå att åka dit. 

Sedan går ju åsikterna rätt kraftigt isär om man trots det skall åka ut till stugan. 

Och det är ju, som så mycket annat i dessa corona-tider, ett dilemma 

med från varandra så totalt olika synpunkter. 

Endel vill att vi, huvudstadsbor, skall hålla oss hemma och inte 

över huvudtaget besöka våra kojor och stugor pga av risken att smitta andra. 

Och andra som tycker att just det vi borde göra, inte smitta då, naturligtvis inte,

men besöka våra stugor och kojor för många små "sommarkommuner"

behöver de pengar som kommer in genom just sommargästerna.  

Sedan blir det ändå fel, för helt spontant så tänker jag att naturligtvis 

köper jag min mat och annat inför påsken i dessa redan så 

kontaminerade huvudstadsbutikerna och så 

åker jag direkt till stugan utan att stanna på vägen och så hålls

jag, vi, där på stugan och bara är i skön tystnad och isolation hela påsken. 

Helt klart är risken att jag, på detta sätt, sprider eventuell smitta så gott som noll. 

Jag kommer ju inte att träffa en kotte. Eller ja, kanske just en kotte då. Konkret. 

Tall- eller grankotte alltså. 

Men inte bidrar jag till min sommarkommun så mycket heller genom att

mat-shoppa här i huvudstadsregionen och undvika kontakt med det lokala. 

Så förlåt, alla som tycker illa om oss som åker ut till våra stugor till påsk. 

Jag tänker vara extremt osocial och o-allt och bara susa genom byn med

mörklagda bilfönster MEN tänker kompensera för detta i sommar, 

då förhoppningsvis coronaspöket har försvunnit för gott, genom 

att bli en bättre sommar-invånare än jag varit innan och verkligen

tänka lokalt på de val jag gör i sommar! 

*

I övrigt har ju mina pelargoner fått ny mylla och den stora Mårbackan

har redan klämt fram några små blommor till och med. 

Och i morgon packar jag bilen och drar till skogs och till havs. 

Så jag längtat - i år igen! 

KONSUMTION

Egentligen är ju världen ganska snedvriden. Ifall ni inte insett det redan. 

Sedan jag köpstoppade för något år sedan har min syn på konsumtion, och mitt eget konsumtionsbeteende ändrats radikalt. Det har för egen del känts befriande och trots 

rätt små inkomster möjliggjort att downshifta lite. 

Så ja, min materialism har minskat och är sakta på väg mot minimalism. 

Men så kom då en korona-kris och små företag kämpar med uteblivna kunder

och jag inser att andras materialism faktiskt är det som möjliggör att jag kan 

köpstoppa och leka minimalist. Korona eller inte, är ju konsumtion det som håller 

många småföretagare med näsan ovanför ytan. 

Eller är det? 

När jag sade upp mig från mitt förra jobb för några år sedan så hade jag

faktiskt som ett alternativ att grunda ett företag med en liten fysisk

butik och så näthandel förstås. 

Jag menar, jag har ju ändå alltid gillat inredning och fina ting. 

Varför hymla med det? 

Men någonstans då jag besökte ett par mässor omkring i Norden insåg

jag att jag kommer att vara så extremt icke trovärdig om jag skulle börja

sälja en massa....onödigt. Om än vackert, men inte nödvändigt. 

Jag hamnade lite in på en kollisionskurs med mig själv. 

Det blev, som ni vet, aldrig någon sådan butik, och det är jag glad för nu. 

Hade inte känts okej. 

*

Men så tänker jag på min egen konsumtion. 

I dessa koronatider uppmanas man att stötta små företagare och nu då

så många företag som bjuder tjänster inte riktigt känns aktuellt att använda sig av,

som frissa...resturang....massage...gym...resor....hotell.....

så blir det ju att blicka till annan form av konsumtion

för att hjälpa våra lokala företagare. 

Men sen blir det error i min logik.

Jag vill jättegärna stöda lokala företagare - absolut. MEN jag är inte

speciellt glad över att jag skulle behöva konsumera mer produkter för att 

vara den goda konsumenten som stöder lokala företagare. 

Och vart hamnar mina arma slantar i förlängningen om jag köper en

ny filt, eller en ny lampa, hos den lokala inredningsbutiken? 

En ny vårjacka eller ett nytt koppel till hunden?

Jo, större delen av slantarna mina kommer ju ändå att landa hos ett betydligt större 

företag som varken står eller faller om jag personligen köper eller låter bli. 

Och jag inser att min strävan till någon form av minimalism förutsätter

att andra fortsätter sin konsumtion som innan. 

För annars stannar allt upp...

...och en marknadsekonomi skulle sluta rulla världen framåt. 

Det är en riktigt komplex och delikat fråga det här. 

Konsumera eller inte? 

That's the question! 

Vad är i rätt på lång sikt? Vad skall man välja? 

*

I övrigt har jag sått frön och satt lökar. 

Det känns som en konsumtion som ger mer än 

man satsat på i begynnelsen. 

Ett gäng doftliljor är satta. 

I väntan på dem och i väntan på ett liv efter coronan. 

Ha det gott!