Vision finns...nu väntar jag på ett energiskov att börja!
VÄLKOMMEN VARDAG...
Vision finns...nu väntar jag på ett energiskov att börja!
ENSAM I SLOTTSPARKEN...
...en sagolikt vacker vinterdag!
Det dräller inte precis av herrgårdar här i Finland, men jag har turen att ha några pärlor inte alltför långt borta. När temperaturen ute närmar sig -20 grader och all aktivitet på slottet har avstannat under helgerna kan man lyckas med att ha en hel slottsträdgård för sig själv!
Det är riktigt magiskt att få vandra omkring i en slottsmiljö som slumrar i midvintern. Slottsparken är långt över hundra år gammal och de gigantiska träden som majestätiskt sträcker sina vintergrenar mot himlen, nästan som i en bön om vår, gör mig medveten om vår litenhet och tidens perspektiv.
En stel dam i pälsmössa och tjusig vit snöboa stötte jag på, men hon var inte på prathumör så jag vandrar vidare...
Det gamla stallet, i nygotisk stil, numera inhyser det konferensutrymmen. Men om jag skulle ha varit en häst för 100 år sedan, så skulle jag mer än gärna haft min spilta just här, tror jag. Faktum är ju att det är lätt att romantisera...förmodligen var det inte så rosigt alla gånger, fast det var vackert...
Slottet ligger invid en å, som är så ström att den sällan fryser helt om vintrarna. Längs iskanten (knappt så man ser dem på bilden) låg ett gäng med änder och såg synnerligen frysna ut. De reagerade knappt när jag ropade till dem: det blir nog vår...snart. Kanske jag inte lät alldeles övertygande?
Här skymtar vagnstallet. Nu finns där en kvalitativ krog - stallkrogen - med fantastiskt god mat, och vintertid en stor brasa som alltid brinner i den vackra öppna spisen.
Det enorma lärkträdet sänker sina grenar ner mot marken som en gardin...måste vara bland de äldsta i Finland - det är ENORMT!
Och här har vi då själva slottet, knackade på för att fråga om jag kunde få komma in och värma mina tår vid de vackra 1700-tals kakelugnar, och så kunde jag gärna ha stannat på middag också, men ingen öppnade...
Om ni orkat såhär långt i mitt blogginlägg, så får ni ännu en kort historik om slottet:)
S'il vous plaît:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svart%C3%A5_slott
Nu skall det bli lite blomkålssoppa med rökt lax, när nu dendär slottsmiddagen uteblev denna gång;)
Men jag är lycklig över besöket ändå!
Hoppas ni haft en fin trettondag - i morgon blir det vardagsrutiner igen, och åååh, hur skönt är inte det? Också!
Kram på er alla, klä på er väl - det blir kallt ännu en tid, men det ÄR en vår på kommande!
Kram M.
BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR...
Riktigt varför det skall vara så vet jag inte, men fullmånen påverkar mig.
Jag somnar som en stock, men vaknar en timme senare och känner mig totalt utsövd. Men det är jag ju liksom inte...i synnerhet inte efter tredje natten i följd. Får mig att undra hur sjuttsingen man klarade dedär småbarnsåren då kvalitetssömn var liksom lite på kort...och under lite längre period än tre nätter.
Efter någon timme och trehundrafemton snurrningar i sängen, och femtiotvå nylästa sidor i boken på nattduksbordet börjar hungern göra sig smått påmind. Jag brukar inte ha för vana att tassa till kylskåpet på nätterna. Normala nätter kunde nån bära ut hela kylskåpet och en hel del annat bohang med utan att jag skulle märka det minsta.
Sådär bortåt fyrasnåret ger jag upp och tassar ner till köket, tänder ljus och breder mig en knäckebrödssmörgås. Krunsch, krunsch - oj, snart väcker jag nog hela huset med mitt oljud.
I nattens milda sken, månskenet, lyser de sista vita julblommorna fint. Julrosen som bott i en kruka redan i många år, hade perfekt timing i år. Den första blomman slog ut kring advent, och nu är det bara de sista knopparna kvar.
Och årets vita amaryllis börjar se lite sliten ut den med. Känner viss sympati för efter månskensnatt nummer tre börjar jag känna mig som den ser ut...
Hade tänkt klä på mig och ge mig ut och fota i månskensnatten, vaken och nu också mätt som jag var...Men en blick på termometern fick mig på andra tankar:
-26 grader!
Myrra som annars trivs bra ute i snön blängde misstroget på mig:
"Du tänker väl inte? Tro inte att jag tänker komma med! Jag har det faktiskt jättemysigt här under köksbordet!"
Och näe...så småningom börjar ögonlocken väga ett ton - var, och sängens värme kännas mer och mer lockande.
Men i natt hoppas jag att månen väljer annat sällskap än mig. Nu vill jag sova!
Sov gott alla rara!
nu *gäääsp* skall jag krypa *gääääääsp* i säng.
kram M.
CARPE DIEM...
MELLAN JUL OCH NYÅR...
...Må lilla Vilse här representera favoritställningen (skulle gärna kalla det favoritsyssla, men det är lite att ta i...) såhär dygnen efter julafton.
Nu börjar det ändå krypa i kroppen av all överloppsenergi som samlats där under några riktigt dåsiga dygn. Jag talar nu om mig - inte katterna, de verkar tycka att sofftillvaron skulle kunna fortsätta ännu någon dag till..
Min sötaste favorit i jul var ändå chokladtårtan vars recept jag hittade i en gammal tidning. Inget för dem som räknar kalorier - då skulle man bli tvungen att räkna ruskigt länge, så det är bäst att inte ens börja...Tur att ungdomarna dök upp en sen kväll gjorde slut på resten av tårtan, annars skulle jag känt mig tvungen att smälla i mig resterna - och räknat kalorier långt in i februari;)
Men gudomligt god är den, med sina 250 g choklad och lika mycket smör.......Ah!!!
I år har lillungen rätt så långt stått för juldekorationerna här hemma, så man kan hitta små överraskningar lite här och där...som små änglar i blomkrukorna...
Tulpanerna får stå för det lilla tomteröda som smygit sig in hos oss. Trots allt så sprider det en härlig värme isynnerhet när det ute är riktigt mycket vitt...och kallt!
Inte alldeles lätt att vara turturduvor när vinden viner och snön vräker ner...Riktigt kalla vintermornar brukar jag vakna till att det rasslar utanför sovrumsfönstret. Numera vet jag att det bara är duvorna som söker skydd för vinden på fönsterblecket. Eller så falskar mina gamla fönster ut så mycket värme att det till och med värmer upp några frusna duvfjädrar i kylan.
Inte så ekonomiskt, eller ekologiskt kanske, men djurvänligt är det definitivt:)
Tomtevänligt har årets pepparkakshus varit. Små pyttetomtar kryper och krälar och tassar omkring i ett sött pepparkaksland tills den dag små ungar börjar tulla på godisarna där...och ojdå - där rök en skorsten...och en gran...och en pepparkaksgris.
Men det är ju så det skall vara :) En liten pepparkaksgris till en gottegris!
När julenhelgen är slut skall jag påbörja lite fixande här i huset...ett tonårsrum skall bli barnrum, ett barnrum skall bli "bibliotek", ett kontor skall bli gästrum. Hur det skall förverkligas tar vi sedan nästa år, hihiii!
Än sålänge är allt bara på tankestadiet.
Skall ta en chokladpralin och fundera vidare!
Kram M.