Efter en ovanligt seg efterdyning av magsjukan kände vi äntligen att det här med att tänka
på mat var en riktigt angenäm sak och styrde kosan till Fiskars bruk där det
detta veckoslut är en slowfoodfestival.
Vad är då en slowfoodfestival?
Nå, kanske någon slags kombo av höstmarknad, närmatsmarknad,
skördemarknad, viltmatmarknad...lite av att få fem för tre.
Riktigt trevligt faktiskt. Inte för stort men ändå större än en lokal liten höstmarknad i närbyn.
Och Fiskars är ju alltid fint att besöka. Gamla bruksmiljöer är ju det.
Jag hade faktiskt kameran med men så lämnade jag den ändå i bilen.
Gillar ju nog att fota situationsbilder men i och med att jag fått med hela familjen
så ville jag hellre umgås än jaga fina bildvinklar.
I det stora hela var marknaden absolut värt sitt besök, inget tal om annat, men
en liten reflektion som skorrade hittade jag nog. Heh.
Det var nämligen så att då jag frågade min äldre grabb om han vill hänga med
- det är han som är kanske mest matintresserad av mina familjemedlemmar -
så tyckte han genast att det skulle bli skoj, och i samma andetag så sade
han att man säkert kunde äta där på något asiatiskt snabbkök.
Jag hmmm:ade lite och sade att det här är en närmatsmarknad och att asiatisk
mat kanske inte känns så där "nära" rent geografiskt, men också mentalt på
det vad jag i alla fall associerar med närodlat.
För mig är det inhemska grönsaker, fisk fiskat i närvattnen, kött
- både vilt och från köttgårdar -
i närområdet. Oftast eko dessutom.
- Jag tror inte du skall förvänta dig det, svarade jag honom.
- Vi får väl se, fick jag till svar.
Och mycket riktigt fanns där en bil som sålde thai-mat med en
stressad thailändska som langade matportioner i hiskeligt tempo
ut från den lilla luckan. Och kön var lång för att få sina vårrullar och
friterade hönsbitar - med ris.
Nu har jag generellt absolut inget emot thaimat, tvärtom!
Men tycker nog att de hör lika lite hemma på en närmatsmarknad som
lakritssnören och dammsugspåsar hör hemma på "gammeldags" julmarknader.
Kanske är jag bara en hopplös nostalgisk romantiker.
*
Nu skall jag ändå gå och få till lite höstmat i det egna köket.
Det blir en bolognese, en sådan där som får puttra i timmar på spisen.
Det är så stor skillnad i smak!
Så slow food när det är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar