Igår bluffade jag. Riktigt ordentligt till och med!
Och ja, jag kommer att erkänna bluffen så de som kanske blev lurade
skall få veta det. Men vad var det som jag gjorde då?
Lurade med mig gubben på en liten skogspromenad till en höstig
parkskog som vi har rätt nära där vi bor. Det var ingen bluff - han var faktiskt med
på riktigt. Jag hade kameran med, men hittade inte riktigt något att fota.
Det blir ofta så när jag har sällskap av icke-fotograferande personer.
Jag tappar fokus på vad som kunde vara skoj att fotografera och bara traskar på.
Men det blev lite skogsbilder ändå. Lite svampar växande på murkna trädstammar.
Vid något skede hörde jag hur det rasslade i de torra löven ett stycke ifrån.
Ett rådjur? Eller hjort?
Men nej, det var bara två unga kvinnor, den ena med kamera
den andra med fin gravidmage som knäppte gravidfotografier i den mysiga höstskogen.
När jag kom hem satte jag mig i soffan och gick igenom mina foton. Inte mycket att
ha, slängde de flesta. Tänk om jag ändå hade hittat lite kantareller, och tänk om det ändå
varit en hjort som prasslat där i skogen. Och tänk om det dessutom hade varit
fint och milt, eftermiddagssolsken. Tänk ändå.
Vilken bild det hade blivit!
Det är här bluffen kommer in. Har inte använt mig av Artificiell Intelligens (AI) egentligen
alls. Vad jag nu stundvis har roat mig med att få Chat GPT att skriva nåt
i syfte att underhålla mig själv.
Att använda mig av AI för att skapa något annat, det har jag inte gjort innan.
Däremot tror jag att det är viktigt att på något plan ändå försöka förstå vad
allt man kan göra med AI. För som någon klok sade; det är inte AI som tar våra jobb
i framtiden, det är de personer som kan använda AI som gör det.
Nå väl.
Satte igång och skrev lite prompts. Vet inte om det finns något svenskt ord för det, men
det är som kommandon vad man vill att AI skall trolla fram.
Jag skrev: Foto av kantareller i höstig skog med en hjort i bakgrunden.
Efter några inte helt lyckade försök trollade AI fram denna bild.
Ganska trovärdig, eller hur? Och riktigt snygg.
Kort skärpedjup och fin bokeh. Just så som jag gillar att fota.
Programmet jag använde gör foton i fyrkantigt format så jag fick jobba lite
till för att ytterligare be AI i Photoshop generera lite skog till på båda sidorna så jag
fick en bild i liggande format.
Till slut redigerade jag bilden ännu lite i Lightroom för att få den färgmässigt att
likna de foton som jag själv tar och se ut som en bild jag kunde ha tagit.
Från tanken att det skulle ha varit skoj att hitta kantareller och
se en hjort där på vår skogspromenad till att jag hade en färdig bild på
min dator tog mig - kanske fem minuter. Eller sju.
Det är fascinerande - och inte så lite skrämmande, främst med tanke på hur
snabbt den här tekniken kommer att utvecklas. För AI lär ju sig själv
hela tiden, den lär sig av sina egna misstag.
*
Nu tänker jag inte hänga kameran på en krok i skrubben, för mig är fotande
en kär hobby och fotar gärna helt vardagliga grejer enbart i dokumentärt syfte.
Och så bilder hit till bloggen, inte att förglömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar