Vi har delat kylskåp och säng. Vi har gemensamma barn. Vi har levt med varandra större delen av våra liv, även om vi hade samlevnaden på paus några år, men ändå. Det mesta delar vi.
Också intressen.
Vi delar ett naturintresse och ett intresse för växter i parker och trädgårdar. Han mer åt träd-hållet och jag mer åt blom-hållet. Vi delar liksom ändå det mesta av vad vi är, och varit under årtionden.
Men vi har aldrig delat bokhylla. Aldrig.
Det har varit min bokhylla och hans.
Vilket jag lite överraskande - har faktiskt aldrig tänkt på att det varit så - märkte då jag skulle plocka upp böckerna och sätta dom i bokhyllan. När jag planerade vad som skulle köpas nytt till lägenheten var en bokhylla till mitt arbetsrum på listan, men ville känna in hur många moduler jag nu verkligen behöver. Förra ägaren hade lämnat kvar en bokhylla som vi var väldigt tacksamma för - den passar perfekt där den är. Och där när jag höll på så tänkte jag den vilda tanken...tänk OM vi kunde dela bokhylla. Samla ihop våra böcker som tangerar samma ämne (jo, jag jobbade en kort tid på biblioteket, och de ränderna går inte ur...) och få ett enhetligt hembibliotek.
O, vågade tanke!
Hur märkligt det än kan låta men att så här efter trettio år dela bokhylla kändes som en synnerligen förtrolig handling. Så där är nu mitt lexikon om svampar tätt intill hans Lexicon forestale. Mina böcker om historia intill hans. Kan det bli mer intimt än så? Jag undrar? Även om vi som sagt delat både säng och kylskåp.
Men böcker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar