nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

TANKAR OM TRÄDGÅRD I SKOG


Som jag skrivit om så är stugan i gränslandet mellan hav och skog. Läget är innanskärs, men vid en stor öppen fjärd så inga lugna vikar här inte. Skogen vår är en blandskog som vi valt att få "leva ifred" och med tiden bli en äkta gammelskog. Sådana biotoper finns det alldeles för lite av. Men mer om det en annan gång, nu lite trädgårdstankar. 

När vi valde färgen på stugan så ville vi ha den så "osynlig"  som möjligt och valde en mörkt granitgrå väggfärg. Till en början hade vi rödbruntorange (lite som färgen på tallarna) runt fönster och dörrar och spröjsarna var målade i en olivgrön färg (lite som mossan i skogen), men vid något skede upplevde jag att det blev lite väl murrigt och tungt, så en vår målade jag dem vita. Och det har jag inte ångrat. Men i det stora hela är tanken att bejaka naturen omkring och inte sträva efter att sticka ut. 
Vill fortsätta med den tanken också då det gäller växtval. 



Jag kommer att priorisera växter som så att säga klarar sig själv. Alla växtprimadonnor som behöver en stab av personal (mig) skall inte besvära sig. Jag är inte alltid här och då skall de klara sig. Om jag är här hjälper jag förstås till med sprutkannan och lite gödsel nu och då, men annars skall de klara av att leva här på egna ben, eller rötter då. Tuffa tag är det som gäller. 
Runt stugan växer det mest tall och gran. Och jag har valt att plantera in lite strutbräken i diverse bergsskrevor. Jag tycker det är så fint när de friskt gröna bladen sticker upp på våren och har faktiskt samma färg som granskotten. 
Jag planterade kanske fem plantor för bara några år sedan och nu är de riktigt många. 

(Edit: var just och kollade hur många plantor det fanns nu, de var 59 st!) 




Där jag i en annan miljö kanske inte är så förtjust i barrväxter så känns de just i och med tall- och granskogen bakom rätt så självklara här. Har under några år testat med att ha buxbom i kruka för även om det är en växt som inte hör hemma här så där naturligt, så tycker jag att den påminner om lingonris så en koppling där. Och så tycker jag om runda buxbomsklot. Har till och med lyckats övervintra dem på den kalla verandan, men sedan när jag försökt väcka dem från sin vinterdvala så har de så att säga tackat för sig och dött. Och det trots att jag mot min starka princip här ovan lite fjäskat för dem med skuggigt läge för vårsolens starka strålar och så. Men nu har de haft sin sista chans här. 
Istället blir de ersätta av idegransklot som är faktiskt minst lika fina! Och idegranen har den fina egenskapen att man kan formklippta den rejält. Den är den enda barrväxt som skjuter nya skott på bar gren. Och ett par gånger i sommaren skall man nog vara framme med sekatören eller häcksaxen om man vill ha en fin form på sina klot, eller vad man nu vill formklippa. 

När jag planterade mina idegransklot så märkte jag till min glädje att alldeles intill växer naturligt lummer som talar lite samma "formspråk", inte i form av bollform förstås, men av barrform. Och då får man en fin koppling till den omgivande naturen där. Tänker jag. 


En annan växt som hängt med mig sedan barndomshemmet är taklök. Min mamma kallade dem "gubbar" och har man haft taklök så förstår man nog efter ett tag varför...
Har dem gärna i bergsskrevor men också i urnan som krukväxt. De klarar det gassande läget på terrassen mot skogen.
Eftersom jag vill hålla färgskalan något dämpad så har jag också valt textiler som följer färgskalan i natur och trädgård. Det är terrakotta, grönt, gammelrosa, naturlinne och svart. 

Eftersom ingen av oss är några sjöbjörnar precis så känns det blåvita väldigt främmande här.




Nej, det är mer tallstammarnas (och lerkrukornas) orange, det gråsvarta från klipporna, det gröna från mossa, ris och skog, det rosa från linnean och blåbärsblom. Det lilla blå och lila jag valt att plocka in är förstås från havet. Någonstans i mina färgval vill jag att det finns en koppling till omgivningen så det inte skall bli någon skarp gräns. 
I en annan omgivning hade färgvalen blivit annorlunda. Tänker jag. 



Sedan har vi den andra utmaningen. Den som kommer till utöver det här med utmanande växtlägen. Och den utmaningen är här ovan till vänster i bild. Hjortar. (Harar och sork kan också dras in i samma utmaning). 
Det gäller att välja växter som de här typerna ogärna hugger tänderna i. Och då blir listan på potentiella växter direkt lite kortare. Ibland får man ju bara testa och se. Och inget är ju alltid "by the book". För ett par år sedan käkade rådjuren upp våra enar på Bokulla (som alltså är mitt i "stan"). Man kunde inte direkt tippa på att stickiga enar skulle vara rådjursgodis direkt! 
Men hittills har de växter jag valt till stugträdgården fått vara ifred. Med lite hjälp av medlet Trico Garden, som jag börjar tro har en verkan i alla fall. 


Men även utan spray som får växterna att smaka ullsocka (Trico Garden) så har alla sorters nävor klarat sig bra. Har till och med ett gäng som trivs hur bra som helst i en stor kruka (de till vänster). Nu tredje, eller fjärde sommaren. Gör absolut inget åt krukan till vintern annat än att jag drar den lite under takkanten så att den lite besparas från alla mängder höstregn. Men det är allt. Krukan är vald att klara Helt fantastisk perenn både i rabatt och kruka, alltså. Startar tidigt på våren med fin fräsch grön bladfärg. Rosa blommor under sommaren och härlig roströd höstfärg. Bland de bästa växter jag vet! 
Vill man plantera något under en björk så skall man välja en näva som marktäckare. Finns ett antal arter. 
Skriv upp det! De är bara guld! 

Och guld är ju också ramslöken (till höger) som jag nu försöker få etablerad i en miljö som egentligen inte alls är dess naturliga hemvist. Ramslök växter inte på samma sätt vild här i Finland som den gör i Sverige eller Estland. Men jag vill ge den en chans här. Går det inte, så går det inte. 
Det är ju mitt stränga motto. Men en rejäl chans, det skall den få! 

Ja...det var lite funderingar om färgval och växtval. 

 

Inga kommentarer: