Detta är vyn nu ikväll från mitt slitna soffhörn.
Behöver jag säga mer?
Men jo, jag skall faktiskt ta och skriva om det slitna soffhörnet lite mer. Det är en enkel soffa, men skön som bara den. En sann famn att krypa upp i. Eftersom det under årens lopp kommit och gått ett antal husdjur och barn så har det här med designsoffa inte riktigt känts meningsfullt.
Hundar har legat uppe på ryggstödskuddarna - och ja - det syns och märks. Att numera få det riktigt bekvämt i det slitna soffhörnan kräver att man lite hjälper till de något tillplattade originaldynorna med en och annan extra kudde. Och hur kuddarna är placerade så kan jag utläsa precis vem av familjemedlemmar som senast boat in sig i soffan. Dagen efter att vi skrev på köpebrevet gav ena armstödet upp och från att ha varit i 90 graders vinkel till soffan kom den att bli i 45 graders vinkel från soffan. Man kunde ju tänka sig att ett armstöd nu inte skulle bli utsatt för så stor belastning, men si när jag älskar att sitta i soffan så att jag har armstödet som ryggstöd. Under år av påfrestning säckade den helt enkelt lite ihop.
Kanske en och annan flytt här innan också bidragit till att den gav upp.
De flesta av mina blogginlägg är skrivna från det soffhörnet. Jag kommer att sakna det. Soffan kommer i samband med flytten att åka på sin sista resa till tippen.
*
Men vet ni vad?
Jag har köpt en precis likadan soffa igen. Brist på fantasi och pur bekvämlighet.
Så skriverierna fortsätter från soffhörnet. Även om det inte längre är fullt så slitet. Däremot känner jag att skribenten kanske är mer sliten, isynnerhet efter genomförd flytt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar