Det var, som sagt, inte helt självklart att vi skulle landa i en lägenhet. Inte ens i en radhuslägenhet. Men längs vägen blev det alternativet allt starkare. Och när vi steg in i lägenheten där vi nu bor så var det bara en känsla som satt rätt. För oss båda.
Vi tilltalades av mycket i lägenheten. Den är ju egentligen inget "speciellt-spektakulärt" men har en skön funktionalism och en rymd som känns behaglig. Och så utsikten.
Det är 30 m ner till sjön och gubben som älskar att simma är helt salig! Och jag älskar utsikten och kvällssolen. Glittret från sjön!
Mitt barndomshem var ju ett funkishus med stora fönster och bara det gör att jag känner mig hemma. När liksom det där ute blir en tavla i sig. En tavla som byter motiv och stämning efter årstid.
Och ja, här ser ni ju lite av det nya soffhörnet.
Ett nytt skede i livet.
Sitter på balkongen och skriver, det doftar jättegott från strandbastun som hör till bolaget och som någon värmer nästan varje dag. Näktergalen sjunger och göken kuck-uar. Vinden susar i björkarna. Det är lite som att vara på landet fast man är i stan. Här kombineras det bästa av två världar på nåt vis. En lämplig kompromiss.
Och så växer det några av mina absoluta favorit-träd alldeles utanför vår balkong. Den ena är björken som är så sommar där den får spegla sig mot en sjö i bakgrunden, så en hästkastanj som är så himla fin, och så sist men absolut inte minst aspar! Inget är så fint som ljudet av asplöv.
(Lite som kuriosa - där på andra sidan sjön lär självaste "Sale" (Finlands president Sauli Niinistö med familj) ha sin privata bostad, och i vår strandbastu - den som jag skrev doftar så gott - lär självaste Kekkonen (en rätt känd finsk president, han med) badat bastu. Ryktet säger att han hade lite prassel med en dam som bodde i bolaget på den tiden).
Alltid skoj att få höra lite anekdoter om stället man nu slagit ner sina bopålar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar