…som det så ofta bloggats ifrån.
Så här ser vyn ut från det nu, soffhörnet.
Och jag har skrotat rätt ofrivilligt där nu ett drygt dygn.
Av alla tidpunkter i hela världen så lyckas jag pricka in en
dunderförkylning just nu.
Kassar och lådor står ännu här och där och ropar på att bli
upp-packade, men det får vänta lite nu.
Hann precis packa upp det mest akuta innan jag däckade.
Sådant ja.
Å andra sidan, feber-däckad hinner man skriva milslånga to-do-listor.
Listor som jag kommer att korta ner med hälften bara jag är igång igen
och uppkopplad till verkligheten utanför snorigheten.
Men skoj att fantisera.
Käkar inhemska päron (supergoda!),
suger på Strepsil-pastiller, snyter nå…det må vara onämnt
och tänder ljus på de bord som inte är belamrade med
saker som tålmodigt väntar på att hitta sin plats.
Problemet är ju att de inte hittar dit för sig själv.
Och idag har jag inte lotsat många saker på plats,
om man säger så.
Bland de få saker som hittat "sin" plats är utelyktorna från förra huset som
faktiskt sitter hur bra som helst intill en av husets öppna spisar.
I vinter blir det nog att tända en och annan brasa här,
men tills dess får lyktorna stå för myset.
Och så blundar vi för att det finns små stökiga samlingar av stuff
här och där att ta itu med sedan någon gång.
De som finns där utanför kamerans vinklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar