…och jag hade nästan glömt hur fruktansvärt mycket träd här finns!
Måste vara hösten som påminner mig. Och ändå har lövfällningen bara startat!
Egentligen är det bara asken nere vid gamla ladugårdsknuten som gett upp först.
Så där som askar gör. En eller ett par frostnätter och de släpper taget om alla sina
lov - på en gång. Lite som händerna upp i luften och; okej, jag har gjort mitt för i år!
Sen följer säkert körsbärsträden, och lönnarna.
Björkarna och äppelträden.
Och till sist ekarna, de som milda vintrar roar sig med att släppa löven under
en så lång tid att det yr eklöv runt hela gården ännu i mars hur man än gör.
Ekarna gör också det att ekorrarna trivs här.
Måste dock medge att Kurre här stirrade lite misstroget på mig idag.
Eller inte på mig utan på min hund och min katt med en min som sade:
VAD har du släpat med dig hit???
Katter och hundar - ty fusan!
Inomhus är det ännu rätt kaotiskt i knutarna.
Dunderflunsan har varit den som bestämt takten.
Och den takten har inte varit hisnande precis!
Och ute…ja, där under gårdsbjörken står en sliten kruka
med timjan och salvia och väntar på om det är
frosten eller jag som hinner först.
Borde bestämt bära den i skydd upp på stallvinden
innan den täcks helt i löv, och efter det i snö och
ingen minns att det någonsin funnits en örtkruka.
*
So much to do, so little time.
Varje flyttares mantra under någon vecka så där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar