I BRUDSPIREANS BERSÅ

…det doftar hägg och syren på samma gång.

Våren, eller kanske rättare sommaren, har speedat upp tempot de senaste dagarna.

Igår hade vi nästan trettio grader varmt - i skuggan!

Vi flämtar i kapp, tvåbenta och fyrbenta. 

Hur kunde man leva innan luftvärmepump undrar vi unisont?! 

På vintern spyr den ut behaglig värme och nu fläktar den vilt med kyla.

Vilken fin uppfinning, jag säger då det.

I trädgården spelar brudspirean huvudrollen, och det med bravur.

De där lite småtråkigt-risiga buskarna har förvandlats till kaskader av små vita

blommor på bara några dagar. 

Jag vet inte om jag egentligen ens gillar de här buskarna.

På håll ser de ut som utspritsade gräddbakelser, och känns liksom lite

för mycket.

Och så blommar de ju ut på några dagar bara och lämnar kvar samma brunrisiga

känsla som innan blommorna slog ut.

Men om jag kryper riktigt nära intill en brudspirea.

Då hittar också jag skönheten. 

Och jag är absolut inte ensam om att gilla - och att krypa nära intill.

Sniglarna hänger uppochner i grenverket och verkar trivas.

Myrorna rusar runt, runt bland alla blommor och verkar inte störas det 

minsta av att jag nästan trycker mitt objektiv in i känselspröten på dem.

Det gäller att ta för sig fort-fort av allt det goda! 

Betydligt makligare i sin takt är guldbaggarna, men åh, och ah, vad de ändå

gillar brudspireans godis! 

Det brummar till lite och så landar en till, och så ännu en.

Och så de kalasar! Girigt sträcker de fram sina framfötter och formligen omfamnar varje liten

brudspireablomma som kommer i deras väg.

Jag kan få lite samma beteende om jag blir serverad en riktigt härlig pasta.

Jag vill liksom hålla allt det goda för mig själv och skyddar det med min arm mot

eventuella intrång av andra gafflar.

Jag kan till och med "ge den där blicken"som säger att det här

är faktiskt mitt, mitt och mitt.

Så absolut! Jag har full förståelse för blicken jag fick av guldbaggen!

- Rör Ej! Jag var här först! 

*

Sätter mig i trädgården och häller upp ett glas vin.

Gräsmattan är klippt, tvätten hänger på tork, solen gömmer sig bakom ett,

rätt behagligt, soldis, temperaturen ligger någonstans kring 25 grader.

Mycket lämpligt för lite planering av sommaren.

Om någon vecka kommer jag att resa till Lappland för att fota

inget mindre än kungsörn! 

Senare kommer det att bli en husbiltur till Baltikum.

Estland, Lettland och Litauen står på tur.

Planerar en vandring till Finlands absolut sydligaste spets.

Området har i år öppnats för allmänheten, så dit skall man ju!

Och så skall det bli lite renovering på stugan.

Har man stuga kommer man inte helt undan plikter heller, men så 

långe det inte känns som ett oöverkomligt problem, så är det ju inte

heller ett problem. 

Jag har då inget emot att fira en och annan semesterdag i penselsällskap!

Precis bakom mig håller plommonträden att blomma ut.

Vita små blommor och kronblad seglar sakta till marken. 

Endel av dem landar i fågelbadet.

Heta dagar som det varit nu får jag fylla på nytt vatten nästan dagligen.

Och inte bara där.

Alla krukväxter ropar; vatten, vatten…hela tiden!

Bär tiotals liter vatten till min ört-odling, till mina sommarblommor.

Sonen undrar hur jag ids/orkar.

Vadå då? Det finns de som springer på gym och lyfter skrot.

Jag förenar nytta med nytta.

Nytta för mina muskler och nytta för mina växter.

Att få göra allt detta i soldis, i en hyfsat vacker trädgård, och alldeles gratis är det dessutom!

Vadå ids eller orkar?

Och allt detta till näktergalens sång, dessutom.

Låten som spelas nästan dygnet runt.

Jag känner nog mig ganska så lyckligt lottad, som får vara en del

i det här underbara som kallas nordisk försommar.

Att sedan brudspiran i bersån kommer att vissna om bara någon dag 

kan jag faktiskt leva med.

Det gäller bara att titta åt ett annat håll…..

…för i det stora hela, bättre än så här blir det ju inte,

eller hur?

Nu passar vi på att njuta - inte sant?!

lite så tänker,