…och aaaah, nu är det äntligen fredag och ett helt härligt veckoslut framför att fylla med allt
möjligt skoj!
Sitter här i mitt soffhörn och känner att fullmånen gjort sitt med några inte-så-mycket-sömn-nätter i
veckan som gått.
Men nu, nu är ögonlocken härligt tunga och en sådan där skön dåsighet sprider sig
inom mig.
Jag ser minsann emot en lång natts sömn!
Det skulle sitta ovanligt bra!
*
Senaste natt hade jag ett stycke liten hund på rymmen.
Skulle släppa ut henne för en sen "sväng på gräset".
Medan jag stod och beundrade månen
fick hon syn på Någonting (katt, ekorre, hare?) i andra ändan av trädgården och innan
jag ens hann dra efter andan för att ropa henne tillbaka, sa det swooosch i gräset
och krrrrsssch i staketet när det klagande gav efter just så mycket att
en grythund rymdes under.
Och när vi talar grythund - då behövs det inte många cm…
Såg en skugga som wroooomade över grannens tomt och ner mot stranden.
Det tog tre sekunder.
Skallet hördes mindre och mindre, längre och längre bort.
*suck*
Det här är min första hund någonsin som inte har lärt sig ens grundkurs i att stanna
innanför sina gränser. Eller jo, det funkar tills Något Som Man Kan Jaga Dyker Upp.
När det sker är all lydnad som bortblåst från den här terrierns hjärna.
Väntade en stund med förhoppningen att den ivriga jakthunden skulle hitta hem själv.
Men icke.
Natten var tyst och bara månen fanns där.
Med en suck, en djup suck, höll jag precis på att hoppa i bilen när telefonen
ringde. En granne ett litet stycke ifrån undrade om jag saknade en hund?
En nanosekund tänkte jag förneka att det är min...
Nä, det är ju jag som inte fått lydnaden starkare än dess jaktinstinkt.
Bara att resignera och tassa efter rymlingen.
Rymlingen som hade tagit sig under grannens terass, som den inte hittade ut ifrån, som hade
väckt grannens boxer, som blev hejvild över en främmande hund under terassen,
som nästan ledde till hundslagsmål, som ledde till att granngubben fick ta sin
boxer på en liten nedlugnande promenad, som ledde till att grannens tonåring
fick krypa under terassen efter min hund, som ledde till att de fick tag på
mitt telefonnummer från hundens halsband, som ledde till
att jag - eller min hund då - väckt upp
hela familjen mitt i natten. Som ledde till att vi stod på en sandväg mitt i
natten och skakade hand och presenterade oss för varandra.
Också ett sätt att lära känna sina grannar som bor här ett stycke ifrån.
Kanske inte det bästa av sätt - men man kan ju alltid hoppas att
de också, eh..njöt av fullmånen och en uppfriskande liten promenad
så där mitt i natten?
Om mitt hundskrälle fick sova i den skönaste av fotändor?
Not!
Som den ändå kloka hund hon är insåg hon att hon kanske
skall sova på soffan i natt.
Matte var visst inte på det mest försonliga humöret i går…
*
Men idag är en ny dag - och i morgon, då skall det hända grejer
härhemma!
Go'natt gryn.
(och jo, hunden har återfått sin plats i fotändan…)
Långsint är jag då inte ;)
Och om ni inte sover så kan ni ju alltid njuta av månen,
tycker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar