…avkylningen inomhus har ersatts med eldande i spisen igen.
Ett temperaturras på tjugo grader på ett dygn är ändå rätt ovanligt.
Även på dessa breddgrader där det inte varje år man upplever det…
Mina pelargoner som endel hann flytta ut har nästan skrynklat ihop sig i kylan.
Det har jag också gjort! Krupit ihop med en filt omkring mig i soffhörnet.
I väntan så sommarens återkomst.
För en tid sedan var jag till det lokala växthuset som svämmar över brädderna
av alla läckra sommarblommor.
Men vad hände? Jag kom hem med allt möjligt annat, men egentligen inget
riktigt blommande.
Undrar om det är en kvarleva från mina år som florist? Att mättnaden
fortfarande sitter i?
Eller är det bara att medge och inse att jag trivs mer då det är lite avskalat
och blekt ?
Jag kan tycka att det är lite märkligt att det är så.
Jag menar, största delen av året är det ju minsann blekt med
färger och man kunde ju tro att jag skulle kasta mig över alla
färggranna blommor som finns när möjlighet äntligen ges.
Men, men…jag kommer hem med ännu lite mer blekt.
Märkligt!
Men jag tror man skall lyssna inåt på vad själen behöver.
Just nu behöver min själ alldeles tydligt inte så mycket
starka färger, det skulle bara kännas för mycket.
Njuter av bleka äppelblommor, drar filten tätare om mig
och fortsätter fundera istället…
…på allt mellan himmel och jord,
Ibland är det så skönt att bara låta tankarna traska iväg
på helt egna vägar.
Utan större mål eller mening - lite som det här inlägget.
Ha det gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar