OCH VÄRMEN SOM FÖRSVANN...




…och alla tröjor som igen plockats fram, och alla snopna miner
över att det igen är kallt därute som finns lite varstans omkring en.
Och visst blir man lite snopen, när temperaturen med nöd och näppe 
orkar ta sig till tio-strecket. 
Så där just och just!

När det var som varmast för en vecka sedan passade jag på att trimma
Aida till sommarpäls. Då kändes det som en fantastiskt god i idé, 
hon som älskar att ligga ute i solen och steka sig!
Nu vill hon in fort, fort.
Lite som jag.

Och fort, fort hinner vi bädda ner oss i soffan med filtar och täcken.
Brrrr…jag tycker det är helt onödigt att slå trettio år gamla rekord om
snabbaste temperaturraset!
Så himla onödigt! Jag kunde ha nöjt mig vid mindre ras faktiskt!
Helt utan problem.
Men vi lämnade ändå den dunmjuka tillvaron bland alla täcken och
stack iväg till stugan.
I år hade vi ingen student att fira, men väl en svägerska som fyller år
och befinner sig i stugan bara en kort promenad genom skogen ifrån.
I väntan på att få tassa iväg dit, sitter jag här på terassen med dubbla tröjor 
och ser ut över ett disigt hav.

Kanadagässen har redan ungar, men svanarna simmar fortfarande bara 
omkring på tumanhand, eller vad de nu behöver jaga bort en envis 
inkräktarsvan nu och då.
Ejderhonorna guppar i grupp ute på fjärden.
Och precis när jag sitter och skriver här, så dyker ett annat gäng
ejderhonor upp alldeles vid stranden. De är sex honor med
fem små dunbollar. Och så en till, en ensam en med en dunboll.

En ensam skarv drar förbi och och så plötsligt kommer
ett gäng sädgäss flygande.
Storskarken söker sin gumma. 
I holken invid husknuten har någon flyttat in. Om det är
paret svartvitflugsnappare som i fjol, eller ettriga lilla blåmesen är
än så länge oklart. 

Korparna flyger kraxande förbi och någonstans längre in i skogen
galar göken.  

Drillsnäppan niger hysteriskt på klipporna.

Det som först verkar vara bara en disig vik en kylig sista maj-dag,
bjuder på mer än man tror - om man stannar upp och följer med en stund.

Och plötsligt är jag väldigt glad att jag lämnade det varma boet av
täcken och filtar. 

Nog är här fint - fast värmen saknas...


Inga kommentarer: