GRÅTT ÄR FLOTT...

…och jag har gjort ett stooort beslut idag!

Riktigt varifrån beslutet kom och varför just nu har jag helt ärligt ingen aning om,
plötsligt var det bara helt självklart.

Aj, vad jag babblar om? Nå, gråa hår!

Jag hör till den där som fått tilldelat en hel del mörkt pigment då det begav sig.
Tacksam och glad för det, sällan jag bränner mig i solen och redan nu har kunderna frågat
om jag varit till södern fast det bara är den bleka finska solen som färgat mig.

Det är den där fina sidan i det hela. Bra pigment.

Men så har vi håret då. Jodå det är mörkt. Mest.
Men…

…redan då jag var 21 hittade frissan mina första grå hårstrå och de har ju
inte blivit färre genom åren. Snarare tvärtom, konstigt nog. Och så verkar de
dyka upp i en allt snabbare takt. Knappt hinner jag få håret fönat torrt innan jag har 
en gråsprängd bena - igen.

Till min frissas stora förtret och misströstan tar jag ibland till de där 
färgburkarna man hittar där breved tandkrämen i butiken. Ibland? 
Skrev jag ibland? Det sker faktiskt  r ä t t  ofta är jag rädd för! 

Det mår nu håret inte så bra av, och jag vet det! 
Men…som det nu är så är jag; 

a) rätt lat att beställa tid till frissan - just i tid. 
Och så blir det någon form av paniklösning. Inte bra.
b) tycker i ärlighetens namn att det blir aningen för kostsamt för min 
magra lilla plånbok att ränna hos frissan var och varannan vecka.

När jag senast var hos frissan så höll jag just på att 
återhämta mig från mitt ryggskott och sittande var inte precis min grej,
så det blev bara lite försiktiga ljusa ränder och toppade hårtoppar.
Jag vet att jag inte borde färga håret så ofta som jag gjort den senaste tiden, 
därför ränderna. Jag köpte mig helt enkelt lite tid.

Så nu har jag en riktigt synlig vit/grå-salt/peppar-rand i pannan, 
för att inte ta om ifall jag har bena.
Men…jag gillar det?! Banne mig, jag tycker lite OM det!

Kan det vara så att de egna färgerna i ansiktet blir annorlunda med åren?
En tid redan har jag upplevt att mitt mörka hår känns så "hårt", även
om jag fortfarande blir lika solbrun som innan.
Något är bara annorlunda. 

I torsdag skall jag till frissan och smida krigsplan.
Eftersom jag har ett hår som når nedanför axlarna så 
kommer inte det här att gå i ett nafs precis.
Och klippa mig korthårig - si det tänker jag då inte!

Få se hur det blir? 
Kanske projektet är genomfört till min 50-årsdag om ett knappa par år?

Med mycket man gör så är det ju gott att ha lite inspirationsbilder.

Just till det här projektet hittade jag inspiration

Med risk för att se ut som en kråka en tid framöver så drar 
operation grått är flott igång.
Nu!


2 kommentarer:

himmelstäppan på smultronbacken sa...

Jag har för något år sedan gett upp kampen mot dom gråa och följer numera bara med i växlingarna. Det känns helt ok faktiskt, rentav lite som en lättnad och sedan matchar jag ju hunden ganska fint! Ålder och visdom + lite grått= sant;)
Kram Åsa

Maggi sa...

Precis! Det var ingen större dramatik i mitt beslut heller, plötsligt en dag var det bara där.
Min kompis, som är lika gammal (ung…;)) som jag påstår att jag lider av en 50-års kris…Påstår nästan att beslutet bygger på en avsaknad av krisen…:)