GRÅTT ÄR FLOTT...

…och jag har gjort ett stooort beslut idag!

Riktigt varifrån beslutet kom och varför just nu har jag helt ärligt ingen aning om,

plötsligt var det bara helt självklart.

Aj, vad jag babblar om? Nå, gråa hår!

Jag hör till den där som fått tilldelat en hel del mörkt pigment då det begav sig.

Tacksam och glad för det, sällan jag bränner mig i solen och redan nu har kunderna frågat

om jag varit till södern fast det bara är den bleka finska solen som färgat mig.

Det är den där fina sidan i det hela. Bra pigment.

Men så har vi håret då. Jodå det är mörkt. Mest.

Men…

…redan då jag var 21 hittade frissan mina första grå hårstrå och de har ju

inte blivit färre genom åren. Snarare tvärtom, konstigt nog. Och så verkar de

dyka upp i en allt snabbare takt. Knappt hinner jag få håret fönat torrt innan jag har 

en gråsprängd bena - igen.

Till min frissas stora förtret och misströstan tar jag ibland till de där 

färgburkarna man hittar där breved tandkrämen i butiken. Ibland? 

Skrev jag ibland? Det sker faktiskt  r ä t t  ofta är jag rädd för! 

Det mår nu håret inte så bra av, och jag vet det! 

Men…som det nu är så är jag; 

a) rätt lat att beställa tid till frissan - just i tid. 

Och så blir det någon form av paniklösning. Inte bra.

b) tycker i ärlighetens namn att det blir aningen för kostsamt för min 

magra lilla plånbok att ränna hos frissan var och varannan vecka.

När jag senast var hos frissan så höll jag just på att 

återhämta mig från mitt ryggskott och sittande var inte precis min grej,

så det blev bara lite försiktiga ljusa ränder och toppade hårtoppar.

Jag vet att jag inte borde färga håret så ofta som jag gjort den senaste tiden, 

därför ränderna. Jag köpte mig helt enkelt lite tid.

Så nu har jag en riktigt synlig vit/grå-salt/peppar-rand i pannan, 

för att inte ta om ifall jag har bena.

Men…jag gillar det?! Banne mig, jag tycker lite OM det!

Kan det vara så att de egna färgerna i ansiktet blir annorlunda med åren?

En tid redan har jag upplevt att mitt mörka hår känns så "hårt", även

om jag fortfarande blir lika solbrun som innan.

Något är bara annorlunda. 

I torsdag skall jag till frissan och smida krigsplan.

Eftersom jag har ett hår som når nedanför axlarna så 

kommer inte det här att gå i ett nafs precis.

Och klippa mig korthårig - si det tänker jag då inte!

Få se hur det blir? 

Kanske projektet är genomfört till min 50-årsdag om ett knappa par år?

Med mycket man gör så är det ju gott att ha lite inspirationsbilder.

Just till det här projektet hittade jag inspiration

HÄR

Med risk för att se ut som en kråka en tid framöver så drar 

operation grått är flott igång.

Nu!