FÅNGAD I EN MORGONROCK...

...en dimmig helgdagsmorgon.

Novemberdiset ligger slickat över hustaken. Det är alldeles vindstilla och liksom sömnigt därute utanför mina fönster.

Bara några ivriga talgoxar flaxar mellan plommonträdet och fågelfröna där på den sneda ställningen. Allt det övriga är bara tyst.

Frukosten har dragit ut på tiden. Sitter fångad i min morgonrocks sköna, sömniga, värme. Läser tidningen. Trycksvärtans svaga lukt blandar sig med kaffedoften och blir till ett doftpotpurri av långsam morgon.

Snart måste jag lösgöra mig från morgonrockens mjuka famn, starta upp. 

Det finns så mycket fint med idag, tänker jag och kurar i morgonrocken ännu en stund.

Kokar mig en kopp kaffe till, övertygar hunden om att det alldeles strax blir en promenad i skogen. Sedan kan helgen starta med alla dess program.

Att ibland få starta långsamt gör underverk för maskineriet.

Fråga bara katten!