... i natten.
Dimman har tagit över och natt och dag liksom smälter in i varandra, bara mängden ljus skiljer dem åt ens lite.
Jag gillar dimma. Och lite mörker också. Om det serveras tillsammans med dimma.
Som ung tonårig då jag kunde känna mig lite svår och dramatisk gav jag mig ut på promenader i mörk dimma så fort tillfälle gavs. I synnerhet om något kändes struligt...kärleken, studier, eller bara allmänt de stora frågorna i livet.
Man tänker så bra i fuktig, syrerik dimma. Tänkte jag då. Och tänker så nu. Allt det luddiga mörker som liksom bäddar in en i en skyddande bubbla där man får vara ensam med sina tankar.
Numera, som lite mindre svår och definitivt mindre dramatisk, är det bara skönt och avslappnande att kliva in i dimmans famn och känna fukten mot ansiktet.
Gå och tänka, tänka och gå.
En underskattad sysselsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar