NÄR HISTORIEN UPPREPAR SIG...

...sitter med sonen och förhör honom i historia.

Vi är inne på industrialismen under 1800-talet.  Hur maskiner ersatte människor och alla  följder det hade än i dag. 

Manar på ungen om hur viktigt det är att förstå sin historia.

För att undvika samma misstag, men också att förstå det vi har i dag.

Vårt samhälle.

Industrialismen tog lång tid. Den kanske i viss mån, men förklädd, fortsätter än?

Men nu är det serviceyrken som får ta en del av smällen.

Har ni egentligen tänkt på hur mycket av det man tidigare tog för givet att man fick service i, hjälp med, numera styrs till någon form av självservice?

Skall du flyga någonstans - checka in själv.

Beställ biljetterna själv via nätet - bekvämt!

Skall du shoppa lite skoj hem i en välbekant möbeljätte - ställ dig i kön och läs själv dina streckkoder.

Behöver du lån? Fyll i din låneansökan på nätet.

När man riktigt tänker efter finns det en massa saker som vi sätter tid på att göra själva, istället för att kräva service. Eller ens ifrågasätta varför vi måste göra det själva?

Vår fritid har väl också ett pris? Vår kunskap en gräns?

Och vi betalar en hel del för en produkt - utan att få service.

Och vi gör det utan att hicka - för det smyger på oss tyst och stilla.

Köttdisken försvann, med alla goda råd från den gemytlige köttmästaren och ersattes med vakum-packade köttbitar som i bästa fall är hyfsat bra.

Det finns banker som inte längre har en kassa med pengar, istället får du köra runt, runt och leta efter en automat, har du god tur hittar du en. Kanske. Och kanske den funkar...

Floristerna sedan,  med personliga blombutiker, de äts upp av taskigt ihopsatta knippen av snittblommor i mataffären. Med god tur håller den två dagar...

Köper du en mojäng till hemmet, antas det att du skall kunna koppla, installera och fixa till allt själv. Hör installation någonsin till priset? 

Man kan göra listan hur lång som helst! 

Och har det blivit billigare när du gör allting själv?

Sällan, 

faktum är att du faktiskt oftast betalar mer för mindre än någonsin förr.

Ibland måste jag nog hålla med min nästan 90-åriga svärmor som klappar om hunden och säger;

"Du har nog det bra du! 

Bara du får mat och en promenad och en liten klapp nu och då, så är du nöjd."

(Och lite kattkärlek måste jag ju tillägga...)

Men service...om hundra år läser mina ättlingar kanske i sina historieböcker om det märkliga fenomenet 

kundservice

som bara försvann?

Tänk det?