BLEK SKOG...

...och doften av mossa, av skogens fukt, av svamp, av höst.

Skogen är blek, som en skugga av sommaren som varit.

Sommaren saknade värme.

Hösten saknar färg.

Märkligt!?

Se på björkarna, de är inte gula som de "borde" utan brungrå-daskiga.

Som diskvatten. 

Så är det i alla fall där jag bor. 

Få är björkarna som gulnar, de bara "brunar" och "grånar"...

I skogen jag gick en sväng i idag på eftermiddagen finns i och för sig inte så mycket höstfärg ändå.

Även om sommaren skulle varit torr, och hösten hittills kylig så att lövfärgerna skulle ha den bästa förutsättningen att spraka loss, så skulle det inte påverkat skogen jag gick i så mycket.

Barrskogen är de sparsmakade nyansernas värld.

Där endast kantarellernas släktmöte lyste som små solar.

Lite överraskande, men vad är bättre än det?

Doften av höstig skog finns där ändå. Och tystnaden och lugnet, stillheten.

Känner mig ofta privilegierad över möjligheterna att ta mig utan större besvär ut i skogen, 

nästan var jag än är.

Att få lyssna på vinden, på rasslet i träden, på fåglarna och på tystnaden.

Känna årstidsdofterna i näsan.

Nästan som upplevelsen av ett gott årgångs vin - fast mera som en årtids grej sådär.

Och betydligt billigare....;)

(jodå, förkylningen har lättat, så jag kan känna dofter igen...lite grann i alla fall)