...att inse att alla nysningar, snörvlingar, hostningar i omgivningen
burit frukt och knät mig också.
Skulle inte alls ha varken tid eller lust med detta just nu.
Egentligen aldrig, men absolut inte just nu.
Men den frågar inte när det kommer - höstförkylningen.
Lika bra att svänga på det och inse att då har man det understökat, men men...störande!
Hade planerat att äntligen på weekenden hinna åka ut till stugan, men som det nu känns så är det kanske inte den bästa av idéer jag haft!
Blev tvungen att ta bilen till butiken idag och med tanke på att jag har 500 m till närmaste butik (och jo, jag orkade inte ta mig dit gående...) och på den korta färden höll på att krocka med en motorcykel, backa in i en flaggstång och faktiskt ramma min egen port så är det där med att köra med feber ingen bra kombination alls!
Bäst att bara stanna hemma!
Det skulle jag hoppas att alla andra med förkylning/influensa/flunsa också skulle göra.
Jag kan bli heligt irriterad på alla dem som "med sina sista krafter" släpar sig till kundträffar, på jobb, till skolan bara för att smitta ner alla andra!
Det är ofta de som sedan får dras med en långt utdragen förkylning med alla följdsjukdomar som kommer av att man försöker vara syster- eller bror duktig och inte tar hand om sig på en gång.
Jo, ibland kan det finnas ärenden som är svåra att flytta på, men man kan i alla fall försöka minimera risken att föra smittan vidare.
Och nys i armbågen - inte i handen.
Och glöm inte att hålla dig varm.
Det slitna fårskinnet på korgstolen är visserligen mest där för att skydda den, ännu tillsvidare vita, dynan från skogsvåta katt-tassar, men en förkyldfrusen matte njuter också gärna av värmen från skinnet.
Inte kanske det vackraste - men skönt under rumpan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar