nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

DE SISTA...


...sommarblommorna glädjer mig än vid porten när jag kommer hem från jobbet.
De kämpar på. Mot tiden. Mot det obevekliga.

Men när jag vid niotiden nu på kvällen kom hemgående från yogan i regntungt mörker hade trädgårdsbelysningen tagit över, och krukorna därute förvandlats till silhuetter.
Trottoaren glänste i skenet från gatulampan och gula löv låg fastklistrade i asfalten.
Vinden var sådär långsam och sävlig, som om inte den heller riktigt hittade fram i allt det mörka utan måste känna sig fram.

Kände mig utvilad och liksom öppen i kroppen efter yogapasset, och den tysta promenaden genom byn gjorde gott för mitt inre. Som en förlängning av meditationsövningen och den totala avslappningen i slutet av lektionen.




Jag kom att tänka på att det är ju precis så här man hela tiden borde få känna sig.
Avslappnad både på ytan och innanför.

Inte spänna axlarna hela tiden, och fylla huvudet med allsköns tankar.
Endel viktiga, endel andra rätt meningslösa.
Men de snurrar där i alla fall och tar plats och energi som jag inte riktigt skulle vilja ge dem.

Jag har yogat förr, men faktiskt aldrig fått en enda "lektion" i meditation.
Jag kanske inte ens skulle varit mottaglig för det innan, jag vet inte.
Men nu kändes det rätt att testa på det också.

Jag är väl som de flesta som är mitt uppe i livet, ni vet; mycket på jobbet, lite 'civila' problem att fundera på till vardags, tidspress, ogjorda saker. Helt vanligt vanlig liksom.

Och jag har oerhört svårt att låta bli att tänka - hela tiden.
När jag sitter i bilen och susar fram, när jag målar, när jag går i skogen och letar svamp, tom när jag läser. Jag kan mitt i allt komma på något jag måste skriva upp för att komma i håg, så där bara, mitt i texten.
Och jag tänker när jag yogar. Har försökt låta bli, men det är knepigt...




Så därför var jag glad för meditationsövningen idag. Den gav mig ett litet, litet verktyg på vägen.

Man sitter där, tyst, stilla, bekvämt och blundar och låter tankarna snurra runt bäst de vill.
Det pinglas i en liten klocka, alldeles tyst så man knappast hör, och då är det meningen att man inte skall sluta tänka en endaste tanke.
Bara vara.
Det är svårt, men det gick, lite i alla fall.
När klockan pinglar igen skall man då återta tankarna och släppa in dem igen för att fritt få snurra runt.

Och döm om min förvåning när det nästan var svårare!
Det 'tankelösa' tillståndet på någon minut var så avslappnande att jag ville hålla kvar det.

Så höll vi på några gånger, fram och tillbaka, tänka, inte tänka, tänka
(jo, det här är en lite förkortad version och som total novis säkert lite flummigt förklarat)
men vet ni, det var så skoj, för det funkade.
För mig. 
Blygsamt, men dock!

Jag skall definitivt försöka bli bättre på det.

*

Och rödlöken?
Ja, den är bara som en påminnelse om att jag skall 
komma ihåg att sylta rödlök här någon kväll.

Har jag tänkt!

1 kommentar:

G:a Affären sa...

De vackra bilderna är rena meditationsmedlet för mig, så vackra!
Kramar
Cia