...nu tar jag, Aida, över här för matte har, om nu inte direkt tappat rösten, så snudd på det. För att vara ärlig så låter hon...ja, inte riktigt som hon, mer som en kråka i målbrottet faktiskt!
Hon visar tummen upp och menar med det att det nog blir bra, men förrän vi är där så är det bara tråååååååkigt!
Hon orkar inte gå på promenad med mig. Jag släpade henne till hundgården så jag skulle få bli av med lite spring i benen, men där var ingen hundkompis så jag glodde lite småkrävande på matte, men hon bara skakade på huvudet och sade att nu går vi hem.
Åååååh, det är så trååååkigt!!!
Lillhusse är inte bättre han. Han har fullt upp med en massa nya kompisar som han hittat i grannskapet och verkar inte alls förstå att strunta i dem, och leka med mig istället!
Men näe...
Så här ligger jag nu i soffan, och lyssnar på en matte som kraxar fram svårtolkade meningar.
Hon sitter och läser något hon kallar kvasikunskap på nätet för hon påstår att hon inte orkar med något annat när hon är förkyld.
Varför skall dessa tvåbenta drabbas av sådant nu och då?
Jag menar, jag är snart två år gammal och har a l d r i g varit det vad matte kallar förkyld.
Hunden, Tosca, som bodde här i familjen innan mig, hon blev nästan 15 år och hade heller aldrig varit förkyld.
Vad är det med dessa människor?
Matte sitter och läser bloggar. Det gillar hon.
Plötsligt hojtar hon till:
- Nämen, herreguuuud! Vet du, (hon menar nog mig, för ingen annan finns i närheten) 2009 startades inget mindre än
190 000 bloggar...................per dag!
Hallå tänk! Per dag. Det blir 69 350 000 nya bloggar på ett år!
69 miljoner nya bloggar per år - och den statistiken är 3 år gammal!
Mängden bloggar lär inte ha minskat på de senaste åren...
Matte räknar snabbt:
Sedan hon började blogga på hösten 2008 har alltså bloggarna på internet ökat med
inget mindre än
*trumvirvel*
280 miljoner om man räknar med ett medeltal på 70 miljoner/ år.
(mer alltså än befolkningen i Indonesien, bland annat....säger matte)
Jag tror jag skall sluta ögonen nu och tänka på nåt jag förstår mig på som ett saftigt märgben och låta matte hålla på med sin kvasikunskap bäst hon vill...
Håhåjaaa.....gäsp!
2 kommentarer:
Krya på dej! kram.
Jag har tittat igenom din blogg och jag tycker så mycket om dina härliga bilder och din sköna färgskala i ditt fina hem. Det du skrev om den lilla fen och saknaden av din mamma var så fint och jag kände igen mej.
Hälsningar Yvonne
Skicka en kommentar