FLYKTIGT...

...som en fjärilvinges kyss.

Sommaren kom tillbaka. 

Gårdagens oväder känns med ens långt borta och lite overkligt.

Sommaren känns ändå, trots dagens solsken och fjärilsdans, passé.

Det varma vädret förvirrar mig. 

Jag har en inbyggd klocka som vid första tecken på årstidsväxling slår om. Uppdaterar mig.

Som en maskin sätter jag igång med höstsysslor när morgondimman lägger sig på åkrarna, när fladdermössen dansar i gatlampans sken, när äpplen mognar.

Jag packar ner sommarkläderna och står där som ett fån när sommarvärmen plötsligt kommer tillbaka.

Jag svettas i morgonsolen i min varma morgonrock medan jag häller i mig mina obligatoriska tre koppar kaffe, för jag förstår inte att jag kunde ha satt mig ute i bara linnet.

Jag är en årstidsrobot.

Samma sak på våren. 

Vid minsta tillstymmelse till vårtecken är jag redo med fladdriga kjolar och tunnbottnade skor.

Men nu är jag helt redo för stövlar, schalar och ylle - trots fjärilsfladder i trädgården.

Hösten påminner mig ändå smått om sin existens genom ljudet av brasan som sakta, lite lågmält, sprakar bakom fåtöljen (den utan ben...) som jag landat i, ser mig omkring och konstaterar att fönsterrutorna blickar tillbaka med tom, svart blick och att ljusens låga speglar sig i dess pupill.

Skall nu gå ut med mat till igelkotten.

Kvällssysslor.