...med att flytta anser familjens självutnämnda drottning och landar med en smått lidande min på ett fårskinn som hamnat på en pall som hamnat på en annan pall som står mitt i ett lindrigt kaos av möbler, lådor och diverse ting som alla skall hitta sin egen plats.
Personligen hittade jag redan min plats.
Ute vid terassen, alldeles invid jersminen - där sätter jag mig med mitt morgonkaffe.
Idag och framåt.
För det är ju det första man fixar till när man flyttar, ett ställe att parkera sin korgstol på så man kan ta sig en välförtjänt och behövlig kaffepaus nu och då, inte sant?
Och i dag när jag då hade en av dessa viktiga och välbehövliga pauser hörde jag hur det krafsade, och snusade och snörvlade i buskarna...
...och ut kröp en liten igelkott!
Jag bara tycker så om igelkottar!
Hoppas, hoppas den kommer att trivas i min trädgård också i framtiden - och att den håller sig långt borta från trafiken!
Nu i skymningen snodde jag lite av kattens mat och förde ut under rosenbusken i hopp om att
den rara krabaten är ens aningen mutbar...
En trädgård med en igelkott är en lycklig trädgård!
1 kommentar:
Har försökt lämna kommentar men något har strulat..
Ditt inlägg "i startgroparna" gav mig så mycket att läsa och massor av känslor som tillslut landade i dina ord att skönhet helar. Jag blev också glad att kunna se att det finns en sanning i det.
Tidigare var min ventil att flytta likt en nomad, att flytta bort från problemen.
När jag väl rotat mig övergick det till att möblera om, ofta. När jag inte rådde över situationen kunde jag synbart påverka genom att åtminstone flytta runt möbler.
Nu är det större reparationer som gäller, att våga ge mig in i det och förverkliga drömmar om att tex riva plåtfasaden och det är gjort nu! Jag planterar träd trots att jag kanske inte kommer att se det fullvuxet. Kanske jag vägrar att inse det och därför planterar just träd.
Lite av mina tankar...
Kramar
Cia
Skicka en kommentar