TREDJE ADVENT...

Det var egentligen medan jag skrev gårdagens inlägg som jag kom att tänka

på hur mycket man egentligen ändrar sig över tid och då kom ihåg en 

blogglista, eller vad man kan kalla det, som jag snubblade på tidigare i höstas.

Jag sparade den, glömde faktiskt helt bort den, men tänkte att den kunde ju vara

lite rolig att köra här och nu. 

Tänkte på hur annorlunda mina svar skulle ha varit för tio, eller tjugo år sedan.

Men nu är nu och listan kommer här:

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Helt fånigt att jag numera blir så rörd över saker som kanske

kan vara lite banala. Främst för att jag aldrig varit en sådan där som inte så 

enkelt "tar till tårarna". Attans hormoner...;)

Men alltså: 

Jag grät när jag såg Frälsningsarméns julinsamlingsvideo. 

För den är så rörande vacker! 

Och så snyftade jag nog till när lillungen nämnde hur en av hans klienter

på jobbet där han gör sin civiltjänst sagt att hen ber för honom varje 

kväll för att han verkar vara så rar och snäll. 

Av sorg eller ilska har jag inte gråtit på länge. 

Tur det! 

TRE SAKER DU AVSKYR

Tidiga morgnar

Att diska för hand

För stark belysning hemma

(det sista leder nästan varje höst och vinter till skilsmässa.2.)

HUR VAR DU I SKOLAN

Det här är just en sådan fråga som får mig att inse att jag 

är alldeles för gammal för dessa blogglistor, hahahahah! 

För vem bryr sig, och allra minst jag, hur jag var i skolan?

Det är ju en miljon år sedan. Fast bara det faktum att det var en 

miljon år sedan är lite överraskande för mig också. 

Men... krhhmm... till frågan.

En snäll och hyfsat bra medelmåtta skulle jag tro. 

Med skinn på näsan, rätt svag auktoritetstro men en stark tro på rättvisa. 

VAD BLIR DU STRESSAD AV

Numera allt mindre, vilket som fd utmattad nästan är ett livsvillkor.

Åtminstone ett livskvalitetsvillkor. 

Men jag kan känna en egen inre stress av att behöva utföra uppgifter som känns onödiga.

Eller kanske det är mer en frustration? 

Jag blir stressad om jag inte har kontroll och vet och kan,

eller ges tid att sätta mig in i det jag inte vet och kan,

så jag kan återfå någon slags kontroll.  

TRE SAKER SOM DU ÄLSKAR

Bara tre? 

Utöver det uppenbara som familj, vänner, djuren? 

Ljus, stearinljus. Bränner kopiösa mängder varje år. 

Kommer någon nu och säger att stearinljus är en galet belastande grej

för den globala uppvärmningen så blir jag riktigt angstig! 

Skogen. Stugan. Havet

Längtar mig nästan sönder dit ständigt då jag inte är där.

Och sist.

Estetik.

Jag skulle ha svårt att föreställa mig att jag skulle sluta bry mig 

om det estetiska i min närmaste omgivning. 

Jag behöver få ha det vackert omkring mig. För mig vackert. 

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG

Ja, här tror jag att jag ändrat mig mest. 

Tidigare var jag nog mer utåtriktad, rolig, underhållande och social, 

även om jag alltid behövt ladda upp mig i ensamhet. 

Numera är jag mer tystlåten och dämpad. 

Någon skulle säkert tycka jag har blivit lite tråkig? 

Samtidigt betyder det ju allt mindre vad andra tycker...;)

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV

Jo, lite samma faktiskt som ovan. 

Om jag blivit tråkigare och inte är lika "sprallig" som 

jag kanske varit tidigare upplever jag själv mest som vilsamt.

För mig absolut, kanske för omgivningen också? 

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG/PINSAM

När människor själva inte förstår att de är pinsamma och 

bara fortsätter och inte ser att alla i omgivningen bara himlar 

med ögonen, vänder bort och med hela sitt kropps-språk skriker ut:

Snälla, sluuuuuta! 

Och när det här upprepas igen nästa dag, nästa vecka. Återigen.

Gaaah!!! 

På finska finns ett så bra ord:

*myötähäpeä*

(liksom *medskamkänsla*) 

För övrigt har jag blivit rätt bra på att rycka på axlarna och tänka:

Vem bryr sig om hundra år?

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT

Faktiskt åt en julkalender på nätet för ett par minuter sen.

Är hyfsat lättroad...;)

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER

Har redan ett bra tag funderat på det här med konsumtion,

vårt västerländska överflöd, klimatet...det där samma som de flesta

människor som tänker funderar på. 

Och på att jag borde gå ner i vikt. 

Fast det är riktigt tråkiga tankar det...

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR

Vi skippar det uppenbara igen som att någon av de mina

skall bli allvarligt sjuka eller dö, att världen går under, 

och att mina pepparkakor bränns vid i morgon.

Utöver ovannämnda är jag faktiskt rädd för höjder. Inte så där rädd som rädd, 

utan jag har bara ett så in i vassen krasst balanssinne så jag får

yrsel bara jag skall gå i en lite brantare trappa! 

Så det är mer som en begränsning än en rädsla. 

Löjligt frustrerande att släpa på sådant i vardagen. 

Men sen....vad är jag rädd för? 

Inte vet jag? 

Kanske skall jag ändå ta till det uppenbara:

Att något illa skulle hända mina barn. 

ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ

Hahaha, jag skulle vara rätt så eländig i en massa yrken kan jag tänka mig. 

Här skulle jag säkert svarat annorlunda för 5, 10 och 15 år sedan. 

Men numera skulle jag nog inte vara så himla sugen på att resa i 

jobbet hela tiden. Och inte skulle jag vara speciellt bra på att leda

något pryl-försäljningsteam heller. Dels för att jag tror att vi behöver dra ner

på vår konsumtion - inte öka på den. 

SLUTLIGEN: ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ

Brukar säga att jag helst av allt skulle vilja vara författare. 

Det lilla problemet är bara att jag inte har en aning om vad jag skulle 

skriva om som skulle ge ost på mackan...

...ett litet dilemma där, med andra ord. 

Sen tror jag också jag skulle vara en bra (håll i er!) präst! 

Det lilla problemet här är ju att jag inte är religiös...

...ett till litet dilemma, om man uttrycker det så.

*

Testa på att svara på frågorna. 

Perfekt att ta till under mellandagarna där mellan skinka och lutfisk

eller mellan pepparkaka och pralinerna. 

ÄNTLIGEN EN PÅ RIKTIGT ENKEL JUL...?

Det här är lite motstridigt och samtidigt inte.

Nå, redan det är ju motstridigt i sig. Att säga så där,

eller skriva. Det är ju det jag gör. 

Det bor två sorters julmänniskor i mig. 

För vi börjar med det - jag hör till dem som faktiskt gillar julen.

Jag var typ 40 då jag första gången träffade en människa som inte gillade julen alls. 

Så jo, jag har vuxit upp och levt större delen av mitt liv i en alldeles förfärligt 

mysig och skön julbubbla. 

Jag minns inte en enda gång att jag skulle stönat över julen med tanken

"bara jag skulle slippa", nej så har det aldrig känts. 

Eller jo, det var julen efter att min mamma precis dött, den julen var 

galet jobbig på alla sätt och vis! 

Utöver det året så visst har det också andra år blivit lite för mycket att tråckla ihop

på alldeles för få timmar och just då och där har det väl inte alla gånger

känts så där hundra, men senast när alla de mina i en skön julmatskoma

nöjt och lojt lutat sig tillbaka i mina soffor, öppnat julklappar, huset doftar

julskinka och hyasinter, elden sprakar i spisen och det är just så där 

som jul skall vara. Visst känns det bra då! 

Och det har kanske varit värt allt besvär att nå dit? 

För besvär har det varit, och tufft ibland. Att krysta fram en riktigt mysig jul 

då man själv jobbat sex dagar i veckan och haft en partner som fram till jul-

afton jobbade på annan ort. Och så mellan varven skulle man hinna med

ungarnas julfester och baka till julbasarer och bjuda på glögg till grannar och 

besöka grannar som bjuder på glögg till grannar och ja...

...så kom den där natten innan julafton då man stod nere i källarens tvättstuga klockan

halv tre på natten och rimmade på julklappsrim, för det ÄR ju så skoj att försöka

gissa sig fram till vad som finns i paketen (det tycker jag alltså helt ärligt!) 

alltmedan alla sover och skinkan svettas i ugnen. 

Rimmen blev ofta riktigt fyndiga, fast jag själv säger det. Så fyndiga att 

ingen, inte ens jag själv, klurade ut vad det var jag hade rimmat om.

Tre på natten är mina rim möjligtvis lite...eh...långsökta. 

Men ja, även om jag faktiskt inte lider av något jultrauma alls, trots

att det periodvis varit lite som att krysta fram en unge eller två att få till den där

myspys-julen, så har jag nu och då tänkt på hur det skulle vara att 

fira en riktigt enkel jul? 

När jag någongång i början av 1990-talet axlade manteln som julmatsmor efter min 

mamma och då det var i mina hem man samlades till julmiddag så lovade jag 

mig själv att mina barn skulle alltid få en mysig jul och släkten

alltid ha ett ställe att fira jul på. Ingen skulle någonsin behöva vara ensam på julen! 

Men ibland tänkte jag tanken....tänk om man kunde göra det så mycket enklare? 

Skippa så många av de där "måsten" som man tror måste finnas med.

Jag har säkert förfallit många gånger till det att jag försökt mig på en balansgång mellan

att erbjuda alla något av det som hör till just den personens jultraditioner. 

Något från mina barndomsjular, någon maträtt som morbror alltid ätit, gubbens 

älskade låda som hör hans barndom till (men som ingen annan riktigt förstått sig på),

något till sonen som inte riktigt gillade det här med skinka, men gärna nog något av kött 

ändå, min mamma som älskade rödkålsgryta, fast vi andra tyckte...nåja. 

Jag själv som blev helt galen i waldorfsallad och brorsan som bara måste få kokta

plommon till skinkan, fast vi andra är lite...what? Och så vi alla som bara 

ääääääälskar sillbordet, och så vill jag ha inlagt aubergine för det är så himla gott! 

En vill ha risalamalta till efterrätt, en annan apelsinfromage, någon ostbricka,

fruktkompott och en röst föll ju också för kladdkaka...

Och så har julbordet levt på under årtionden, 

känns som om få saker fallit bort, medan mer kommit till. 

Jag älskar att laga god mat, känner sann glädje att se människor 

njuta vid mitt matbord, tycker om att göra det fint,

estetiskt, gott och stämningsfullt. 

Men ändå.

Kanske är det dags att dra i handbromsen? 

*

Under många år, verkligen många år, så undrade jag hur andra hade

tid att gå på julkonserter och ta långpromenader veckan innan jul? 

Jag begrepp inte hur någon kunde ha tid att bara flanera på julmarknader

då jag mest bara rusade igenom dem, de gånger jag ens hann uppsöka sådana. 

På barnens julfester satt jag mest nervöst och vippade med foten och tänkte

på hur jullådorna klarade sig där hemma i ugnen.

Tänkte ofta att det kanske är de där som alltid kommer till färdigt 

dukat julbord som sysslar med sådant där jultrams utanför hemmet. 

För mig hade det inte hänt sedan 1992. Typ. 

Och det är ett bra tag sedan, ja. 

*

I år blir det annorlunda. 

Det blir äntligen en på riktigt enkel jul! 

Och jag andas både fritt och djupt. 

För trots att jag ärligt älskar julen, har alltid gjort det, så är

prestationsångesten borta nu. 

Jag kommer att köra en enkel jul, och de som inte gillar

konseptet kan...ja, söka sig någon annanstans! 

Vilket de ju inte gör - det vet jag. 

Julpressen och -stressen har nog mest bara varit ett hjärnspöke för mig.

Å andra sidan har det samma hjärnspöket hjälpt till att fixa en hel del fina

julminnen för mig och alla de mina. 

Jag sade ju...motstridigt och samtidigt inte. 

Bli nu sen klok på hur jag vill ha det? 

Men siktar på enkel jul i år. Det lovar jag! 

ANDRA ADVENT...

När jag grävde i mina numera rätt så magra julpyntslådor hittade jag inkilade bland

några silverbollar advents-prismorna som jag köpte för kanske tio år sedan. 

Under många år trodde jag att jag hade tappat bort ettan, men visst fanns den där

när jag letade lite bättre. 

Idag tände jag det andra ljuset och klickade fram lite julmusik på Spotify. 

Förkylningen gör att jag är så där lagom ivrig på att riva och rycka med något fysiskt alls. 

Sitter i soffhörnet och går igenom året i mina bilder och försöker få ihop

 till familjens foto-årsbok. 

Heh, det skall jag väl ändå klara av bland feberångorna.

Fast bättre feber nu än om ett par veckor, tänker jag.

Alla inblandade är rörande eniga om en enklare jul i år. 

Både när det gäller mat men framför allt julklappar

som alla är eniga om att börjar kännas lite onödiga. 

Få se hur lätt det blir att bryta invanda vanor, eller ovanor? 

Är det jag som (igen) kommer att laga för mycket mat, eller

gubben som (igen) kommer att köpa något som ingen egentligen

vare sig vill ha, eller behöver? Jo, hahahah, han är medveten om 

sin present-ovana, har uppenbara problem att göra nåt åt det dock. 

*

Men OM jag skulle önska en gåva så skulle det bli vita stearinljus!

Som kronljus, som blockljus, stora som små. 

Skulle verkligen uppskatta det och garanterat använda det! 

SJÄLVSTÄNDIGHET...

Det här har nog varit den minst högtidliga självständighetsdag i hela mitt liv.

Det oaktat har det varit en bra dag. 

Åkte på en (ny) förkylning som äldre grabben släpade hem med sig från Spanien.

Han har varit rejält däckad i en vecka, däremot tror jag inte den fick helt grepp

om mig. Den lille jäkeln var nog redan försvagad när den kröp in till mina 

slemhinnor. Ha! Känns redan bättre! 

Däremot är ju mycket annat lite upp och ner. 

Min svärmor drattade omkull här för ett tag sedan

och i fallet fick hon två brott på höften. Är man nästan

lika gammal som landet som firar sin självständighet idag så 

är det kanske inte en så himla enkel historia att komma "på benen" 

igen efter en sådan grej.  

Landet blir 101, hon är sex år yngre. 

Men hon kämpar, och sitter faktiskt redan i rullstol två veckor efter 

olyckan. Det tycker jag är strongt! 

Lillungen flyttade ut och till Åbo här i veckan. 

Min äldre kommer att flytta in i hans lya här på gården i 

alla fall för en tid, och den har vi städat och målat om i idag.

Så det är rätt långt från champagne, glitter och glamour.

Det är målfärg, skurtrasa och tvättmedel. 

Men så i år. 

Har inte ens sett på köandet i slottet på tv. 

På verandan fortsätter Mårbackorna att blomma som om det alls inte var vinter. 

Till och med den lilla väna, och alldeles bedårande, murgrönsviolen

(Viola hederacea) fortsätter leverera sina späda små blommor

trots att det är så mörkt det bara kan bli på dessa breddgrader.

Ute i trädgården står jätteverbenan (Verbena bonariensis) än stolt med vacker

frostskrud i sina sista blommor och intill sträcker sig myntans (Mentha sp) 

torra blommor mot himlens bleka vinterljus. 

Jag tänker att det är så lätt att man tar för givet att livet, ja allt, 

på något plan fortsätter som det alltid gjort. 

Länder fortsätter vara självständiga och inga krig skall komma. 

Människor i ens närhet fortsätter vara friska och inga olyckor sker.

Man släpper iväg sina barn på världen men likaväl välkomnar man dem

då de behöver mellanlanda ett slag i sin livsvandring. 

Man kan av så många olika orsaker förlora sin

självständighet, eller sin förmåga att leva det

liv man planerat. Tillfälligt eller för gott. 

Man borde nog bli bättre på att hitta guldkorn i var dag. 

För man vet aldrig vad som kan hända.

Låter ju som en dålig klyscha, men dåliga

klyschor kanske har sin grund i en sanning? 

Skön självständighetskväll, gott folk! 

FÖRSTA ADVENT, SÄGER DOM...

Det är söndagmorgon, eller rättare sagt nog redan förmiddag och jag är inne på min andra

kopp kaffe, sitter och läser tidningar, snurrar på facebook, så där man nu gör en slö,

lite grådaskig söndagsmorgon. 

Lugnet och ron är aningen missvisande för strax skall jag gå och hjälpa

lillungen som skall dra upp sina bopålar, stuva ner dem i kartonger

och från i morgon bli Åbo-bo.

Om det är vemodigt?

Nja, jo, kanske. Lite?

Häromdagen plockade jag fram julpyntslådan. Eller lådorna, faktiskt.

Så de har krympt! Från att ha varit flere stora lådor innan är pyntet nu

nere i två små. Och från dess innehåll kom det bara några få 

grejer fram som fick komma fram.

Märkligt nog infann sig julkänslan ändå, som ett stilla lugn inombords. 

I samma takt med att julkommersen och jultipsen och julmyset skruvas upp

kommer också skriverierna om hur man skall bete sig för att undvika julen.

Eller undvika allt det i julen som ger stress och ångest till och med.

Det får mig att tänka tillbaka på jular som varit, hur jular firats, och hur det 

ändrat på sig under åren ändå, fast man tycker man håller fast vid traditionerna.

Skulle nog kalla mig en julmänniska, en som skarpt gillar julen, även om de yttre

attributen glesnat år för år. 

Sitter och funderar om jag skulle klara mig utan julgran i år? 

Få se? 

Julbordet i år tar nog avstamp i fjolårets nya "tapas-tänk". 

Små smakbitar av julens smaker. Var så lyckat i fjol,

så det blir nog fortsättning på det.

*

Senare på kvällen: 

Nu är lillungens egendom instuvad i en paketbil och i morgon

bär flyttlasset till Åbo. 

Vi har alla lite god lutfisk i våra mätta magar. 

Lutfisk till 1-advent-tradition hos oss.

Nu är det bara skönt att lägga upp fötterna på soffan och njuta kväll.

Och tända det första ljuset.