MERA DOFT...

...ungefär samma tid, varje år kommer dagen då jag plötsligt toklängtar efter sommar och sol och värme och sommardofter och ljumma vindar och hela paketet. 

Även om naturen därute just idag, efter vad som känns som månader av mörker och fukt, bjudit på en skön vinterdag med sol och någon minusgrad, påminns jag av hur det doftar en tidig morgon i juni när man kliver ut med sin kaffekopp och får fylla alla sina luktsensorer med doft av gräs, av blommor, av grönt.

Denna längtan bli inte mildare av att det i veckan ramlat ner frökataloger i min postlåda. 

Min längtan efter vår och jord-doft blir nästan övermäktig när jag bläddrar i katalogen.

Jag längtar till ett vårigt växthus. Om jag blundar kan jag känna doften som slår emot en när man kliver in i växthuset och det doftar jord och fräscht på samma gång så till den grad att det fyller varenda en kanal i en som kan ta emot någon info över huvudtaget. 

Värmen, doften, ljuset.

Rosen på bilden fanns i en tillvaro som var. Rosen finns inte mer, för de nya ägarna till trädgården som var gillar inte rosor. 

Jag har inte någon rätt att ha en åsikt om det, de som härskar där nu är de som bestämmer, och så skall det vara. 

Men drömmar om rosendoft, om trädgård och om allt det man vill, allt det lever och frodas och förökas.

Det finns mycket drömmar och tankar som frodas och växer till sig just nu. 

Drömmar som har en grogrund att slå rot i, så starkt att man aldrig vet var detta slutar?

Är det inte just detta som är den stora charmen med livet?

Man vet aldrig riktigt säkert hur det blir, vad det blir - och om det blir!

Men just nu har jag en dröm om var mina framtida rosor skall slå rot.

Var rosendoften skall få breda ut sig.

Var jag skall trivas. Jag och rosorna.

Januari är en månad då ljuset återvänder och längtan vaknar till liv.

Vad drömmarna och längtan bär med sig, det har vi alla inom oss. 

När man sedan plötsligt sätter dem till ord - då blir de konkreta.

Och när man får respons på sina drömmar och sina tankar och funderingar - det är då de slår rot och får ett fäste, en grogrund.

Ni vet hur det är, man har en idé som svävar omkring lite grand och man vet inte riktigt om man har mod att ge tanken näring för just som man trodde att tillvaron var det man har, så kommer det något som ändrar på det hela. Som kommer och blåser liv i drömmar som slumrar och tar sig rättigheten att möblera om i ens tillvaro.

På ett bra sätt. 

Som att erkänna att rosor skall få slå rot - där rosor vill bo.

Och rosor vet!

Det tror jag på!

SMAK OCH DOFT...

...det är ganska sällan jag har tid - eller ger mig tid - att baka bröd. Men när jag väl gör det undrar jag varför i hela fridens namn det blir så sällan gjort. Nu har jag snöat in mig på bröd som görs av torkade frukter, en massa nyttiga fullkornsmjöl, linfrön och solrosfrön, yoghurt och bakpulver. 

Inget jäsande här utan bara en kladdig smet som man rör ihop och så duttar man det i diverse formar som man har drällande i skåpet. In i ugnen med kladdet, så tar man sig en promenad med hunden på en knapp timma - och jisses den doft som möter en i dörren!

Att sedan kravla sig ur stövlarna och dunrocken, hänga halsduken på kroken och slänga mössan i sin korg. Koppla loss hunden. Hastigt torka tassar.

Tända ljus, koka sig en kopp te och veta att alldeles precis får man hugga tänderna i färskt bröd till bredden fylld av nyttigheter och med en smak som får en att spinna som en belåten katt framför spisen.

Ibland behöver man inte krångla till det!

Om man nu måste det, så kan man hyvla en skiva ost på.

KONSUmindre...

...som motsats till konsuMERA.

En av de absoluta fördelarna med att flytta, förutom att man plötsligt har ett nytt bo att ta hand om, är att man blir tvungen att ta i, röra, varenda en pryl man äger. Många av oss äger en hel del av den varan.

Jag har väl aldrig riktigt tänkt på hur mycket jag fyller mina skåp, och förråd, med förrän jag då för ett halvår sedan skulle packa ner bohaget. Och packa upp. Och hitta plats för allt. 

Så mycket har stuvats in i skåp och förråd, som jag, för att vara ärlig, redan glömt att jag har och äger. Men sakerna finns där - ifall om att jag skulle behöva. Eller komma på vad jag skall ha något till, eller sådär för säkerhets skull - för man vet aldrig.

Jag har väl aldrig varit någon hamster direkt. Är ganska dålig på att samla på "minnen". Ingen samlare av något över huvudtaget. Svag för vackra ting förvisso, men inget modelejon eller trendnissa. 

Jag avskyr att shoppa när alla andra är inne på samma linje - det gäller både julshoppa och reashoppa. 

Och jag blir bara värre (bättre?) med åren....

Jag sitter gärna nergrävd i mina renskinn och surfar runt i nätbutiker, men det är ganska sällan något klickas hem. Jag kan tjusas av en mysig tröja, av en vacker skål, av en mysig filt. Men så konstaterar jag bara att jag redan har en nästan likadan tröja, jag har en nästan lika fin - om inte lite finare - skål härhemma på hyllan, mysfiltar har jag så det räcker och blir över. 

Med tanke på den nationella och även den globala ekonomin så borde vi ju konsuMERA mera. Men med tanke på miljön och sådant, så borde vi kanske satsa på att konsuMINDRE? 

Eller håller jag bara på att bli väldans tråkig? 

Men just nu känner jag mera lust att göra mig AV med saker, än att skaffa nytt. 

Märkligt!

MISS I NASSEN...

...och klockan traskar med sjumilakliv mot tolvslaget, och jag är sömnig som en fluga i februari och börjar sända längtansfyllda blickar mot sängen. Blickar inte helt olika de som hunden kan slänga mot plåtlådan som innehåller det Magiska Goda och som bara Matte vet hur man öppnar.

Har suttit en bra stund nu här och petat på utseendet på min blogg, som jag egentligen inte kan ett skvatt om hur man gör och utmärker mig i teorin om försök och misstag så det står härliga till. Och jag vet inte riktigt hur jag vill ha det. 

Är plötsligt väldigt velig och osäker och fundersam.

Sådant är inte min grej, teknik är inte min grej, vintern är inte min grej.

Lite vilsen tänker jag hasa mig till säng med en bra bok.

Och sova omoraliskt länge i morgon bitti - för  d e t  är min grej!

Gärna kunde jag sova hela januari och februari. Månaderna då jag går på sparlåga och är allmänt buttrig och muttrig och förmodligen inte till någon större glädje för min omgivning, så de skulle nog bara dra ett suck av lättnad om jag verkligen sov till mars. Nonstop.

Höll ett brandtal idag på jobbet om vikten att kunna hantera sin stress och få struktur på sitt jobb, och vara effektiv utan att känna att man tappar greppet när mycket blir ännu mer.

Och vikten av att vila. Och vara i stunden.

Jag skall nog nu leva lite som jag lär...

natt!

LÖFTEN I NATTEN...

...visst, det har förflutit något dygn sedan många av oss stod där i nyårsnatten och gjorde nyårslöften.

Själv hade jag fullt upp med att försöka rikta kameran mot raketerna, så jag hann inte så mycket lova.

Även annars är jag inte den som gör nyårslöften. Inte så mycket för att jag skulle ha svårigheter att hålla dem, om jag verkligen ville, för jag är envis som fan om jag vill.

När jag någon gång gjort ett nyårslöfte har jag oftast helt enkelt glömt bort det efter en tid, för det har liksom aldrig som sagt fått så mycket utrymme hos mig, om man skall vara riktigt ärlig.

Ofta lovar man ju att börja banta, motionera mera, sluta köpa choklad, bli vegetarian, skippa rödtjutet på fredagkvällen, allt det där som är så vanligt att man lovar.

Man lovar bot och bättring.

Men varför kan man inte lova sig andra saker? Som är lättare att hålla, och som ger glädje? Varför skall nyårslöften vara lite lutherska, så där att man måste avstå från något?

Om man istället skulle ge ett helt annorlunda nyårslöfte? Som att i år skall jag ge mig tid att gå på sushi-kursen som jag så länge tänkt att jag skulle vilja gå på.

I år skall jag ge bara mig ett veckoslut på ett spa, för att det är så skitskönt med ett veckoslut för mig själv! 

Eller; i år skall jag lova mig själv ett lyxigt fotbad när jag ändå väljer att sitta där i soffan med rödtjutet på fredagskvällen. 

Eller; i år skall jag lära mig något nytt, utveckla mig i något som verkligen intresserar mig. 

I år skall jag njuta lite mer, unna mig lite mer, skratta lite mer, älska lite mer, och lära mig något nytt, utveckla mig själv och anta utmaningar, och tillåta mig att misslyckas, för då vet jag vad jag inte är speciellt bra på!

Och när man har fullt upp med att uppfylla alla dessa positiva löften, så hinner man kanske inte äta så mycket, kanske man motionerar mer när man förverkligar en annan dröm, ett annat löfte. Kanske man äter mera hälsosamt och grönt, när man äntligen unnar sig ett växthus som man drömt om? 

Kanske ett nyårslöfte som inte känns som ett krav på att avstå från något, trots allt har mer långtgående konsekvenser och ändå, på ett positivt sätt, påverkar det som man vid första tanken känner att man borde avstå ifrån?

Och...

...tänk på att känna glädje när du råkar på en verkligt besvärlig person.

För då vet du exakt hurudan du aldrig skulle vilja vara!

Ibland kan det vara bra att svänga och vrida på tankarna, och vända det invanda lite upp-och-ner.