FRIDFULL JUL...

...till er alla!

Nu skall jag tillbaka till köket...det är där en del av julens under sker;)

Varmaste julkramen!

M.

Lyssna och njut:

Petit papa Noël

http://www.youtube.com/watch?v=yBHE9slvtlY&feature=related

JULSNÖ...

Hej alla raringar! Vet ni, det är så vackert ute att det tar andan ur en! Den lättaste pudersnö har dalat ner hela dagen och lagt sig på minsta lilla tunna gren. Det finns inget julpynt i världen som slår det som naturen kan åstadkomma - om den är på det humöret vill säga:)

När det vräker ner såhär, och när kylan knäpper i knutarna finns det inget bättre än att få krypa upp i stolen brevid brasan. Isynnerhet som nu efter att jag skottat fram gångar som gömts under pudersnötäcket. Men innan jag gav mig ut med skyffel och borste i högsta hugg...

...bakade jag året jultårta:

Den till småfåglarna:)

God jul alla små bevingade vänner därute i kylan!

I dag har lillungen och jag pyntat det sista. Julgranen är inburen och pynt av diverse slag har funnit sin plats lite här och där....Lillungen morrade lite över att det bara finns silverpynt till julgranen. (Vilket nu inte heeelt stämmer!)

- Vi kan ju skaffa en silvergran nästa år, så är den också silver! mumlade han

- Hahahaa! Påminn mig om det nästa år!

Och visst, julpynten har nog blivit mer sparsmakade med åren, och medan vi dök ner i pyntlådorna med energisk julfrenesi, lillungen och jag, kommenterade han att han nog blivit påverkad av mig lite grann - han gillar nog ändå mest vår stil.

-Ha! Påverkad? Lite grann? Det är högt utvecklad hjärntvätt!!! :)

Även om det inte blivit så mycket pyssel i år för min del, så måste jag bara få fixa till tändsticksaskarna som ju ändå hela tiden dräller framme än här och än där.

Små skyddsänglar som påminner om att man nog skall vara lite extra försiktig med alla levande ljus.

När jag idag tände det fjärde adventsljuset funderade jag på vart alla dessa fyra adventsveckor egentligen tagit vägen? Det är inte alls som när man var barn, december var nog årets längsta månad då...men nu känns den som den kortaste. Är det bara jag som upplever det så?

Ändå har jag år för år dragit ner på alla julmåsten. Och det har onekligen varit skönt - även för en julmänniska som jag. För mycket är ändå för mycket hur mycket man än gillar allt som har med julen att göra. Det har tagit mig några år att förstå att jag inte behöver göra allt alla år...

Men glögg, det blir det varje år - och flere gånger!

Och nu, söta vänner skall jag ge mig ut i rymden och läsa allt jag missat hos er under mina veckor av ofrivillig bloggpaus! Skall ladda upp med glögg, pepparkakor och pepparrotsost (jättegott, tro eller inte) och bara njuta!

Och ute faller snön...

kram M

HAN ÄR PÅ VÄG...

...han har startat! Inte en dag för tidigt skulle jag säga! Men nu är han äntligen på väg.
Aj vem då?
Nej, nej, det är INTE tomten, han trimmar nog sina renar fortfarande på okänd ort, utan killen från DatorBolaget som skall leverera min nya dator!
Snart go´vänner är jag tillbaka med förnyade krafter.

Jag har saknat er!
kram, M.

P.s Ni tror inte, men under dessa veckor har det hänt att jag torkat damm (!) från min kamera. Oj, det trodde jag aldrig kunde ske...Och så har jag så mycket att ta igen hos er alla! Det blir en låååång kväll när jag väl kopplat den nya. Härligt!

SMÅ LIVSTECKEN...

...vart försvann jag nu då?

Ofta går vardagen, om nu inte direkt som en dans på rosor, så ändå något sådär utan större mankemang. Men så en dag är det som om hela världen (minst) skulle ha fått för sig att nu skall vi bråka lite med den där kvinnan i det lilla huset...

Först åkte lillungen och jag på svininfluensa. En vecka gick galant i feberdimmornas luddiga tillvaro. Vi hostade i kapp och flämtade oss igenom eländet.

När febern lättat och jag rätat upp mig från fosterställningen jag befunnit mig i sedan första feberdagen hasade jag mig fram till min trotjänare (nu talar jag om datorn) sedan ett år tillbaka och skulle med stor iver kasta mig ut i cyberrymden kom följande kalldusch.

Den var bara blå...hela rutan. Så hickade den till en gång eller två och - dog. Men den var ju baske mig just på service! Kanske det bara var något som går över, det också? Godtrogen och optimistisk som jag är, prövade jag nästa dag, och nästa och nästa, tills jag till slut insåg att den behöver bättre vård än jag kan erbjuda.

Så när jag kände mig tillräckligt stadig på benen att jag vågade mig ut en sväng traskar jag då iväg med eländet till datorakuten.

Efter en dag fick jag diagnosen: Slut, kaputt, fini - skrället är utom all jordisk hjälp.

- Men, men...men mina foton då? Jag har ju några stycken...stammade jag med ängslig röst.

- Du har väl en extern hårdskiva för sånt? sade den barska datordoktorn.

- Joooo-ooodå...men...

- Ja, vadå men?

- Jag har inte flyttat över dem - ännu...pep jag.

- Oj, det var ju inte så bra det då...för här kan vi inget göra. Inte alls bra.

- NEJ! DET ÄR JU INTE SÅ BRA!!! INTE ALLS, kraxar jag med en röst som åker upp i falsett.

Snopen kom jag hem och tänkte att jag får väl sätta igång det gamla tröskverket (denhär datorn) och åtminstone få lite foton från kameran överförda här då så länge. Lite mysiga adventsbilder till bloggen - ni vet?

Men nej! Här skall inget tekniskt fungera tydligen...Tröskverket vägrar ta emot mina bilder!

- Vad är det här nu då? muttrar jag och känner hur temperaturen börjar stiga i mig - och det är inte feber denhär gången...Tills jag kommer på att jag ju städat bort alla fotoprogram härifrån när jag skaffade mig den lilla fina...Just precis, så tänkte jag då ja, vad smart av mig????

Och nu tänker jag inte börja ladda ner de programmen på nytt, med detta tröga verk kommer det att ta fem timmar och tjugo minuter innan jag kommer så långt att jag skulle kunna bifoga en endaste futtig liten bild på bloggen. Så det gör jag inte...

...jag tänker gå och värma mig en mugg med het glögg och knapra på en torr pepparkaka och försöka glömma att den tekniska världen är emot mig, skall tänka vackra tankar för det skall man göra såhär innan jul.

Borde kanske passa på och önska er alla en God Jul redan nu, men eftersom jag är både godtrogen och optimist hoppas jag att jag får en ny liten platt sak om jag tillräckligt viftar med garantikvittot i morgon när jag skall träffa importörens representant

(Om inte, finns det en uppenbar risk att jag begraver min kära lilla dator djupt nere i strupen på den stackare som vågar sig på att påstå att garantin gick ut i typ förrgår! (ups, det om de vackra, snälla tankarna...hihih.)

Nu, mina sköna! Glöggen väntar!

Kram på er,

Milda M.

NOVEMBER...

Olust står målad i dragen.

Man håller sig lätt för skratt.

Piggnar man till frampå dagen

så är det redan natt.

- Alf Henriksson-

Är den inte slut snart? November, alltså? Dikten av Alf Henrikson säger det mesta som finns att säga om november, hihi.

Jag tror jag skall införa en ny adventskalender - en som räknar ner dagarna TILL advent. Inte FRÅN advent.

Efter en mörk kvällspromenad satt jag och förhörde lillungen som har ett miljökunskapsprov på kommande. Tänk att solenergi finns egentligen i allt vi äter- följaktligen måste man äta MER nu på vintern när ingen solenergi finns att få i annan form...Hur logiskt som helst, eller hur???

Så det blev italienska Panforte :

100 g torkade fikon

100 g mandel

100 g hasselnötter

100 g valnötter

1 tsk kanel

1 apelsin

1 dl vetemjöl

2 1/4 dl socker

1 1/2 dl flytande honung

150 g mörk choklad

Florsocker till garnering.

Sätt ugnen på 150 grader. Hacka fikonen ganska grovt, bland i en skål fikon nötter, mjöl och kanel. Tvätta apelsinen och riv ner yttersta skalet i skålen. Värm upp socker och honung i en kastrull. Rör om till sockret smälter, låt det sedan koka någon minut (passa att det inte bränns.) Blanda i chokladen och låt smälta ner. Nu gäller det att vara snabb i vändningarna annars stelnar alltsammans till en svårhanterlig smörja. Blanda det du har i skålen med sockerhonung blandningen och häll upp det i en bakplåtsklädd liten (15x25 cm) plåt eller liknande. Man behöver inte få det så snyggt, för smeten breder ut sig i ugnen. Grädda i mitten av ugnen ca 35 minuter. Låt alltsammans svalna ordentligt innan du lyfter upp det från plåten och skär små "fingerstora" stavar med vass kniv. Mmmm...

Det doftar jul och smakar italien - inte en helt fel kombination;)

Och plötsligt känns det inte alls så novemberligt mer...En liten godbit fylld med solenergi, nice!

Kram på er som tassar in här!

M.