SMÅ LIVSTECKEN...

...vart försvann jag nu då?

Ofta går vardagen, om nu inte direkt som en dans på rosor, så ändå något sådär utan större mankemang. Men så en dag är det som om hela världen (minst) skulle ha fått för sig att nu skall vi bråka lite med den där kvinnan i det lilla huset...

Först åkte lillungen och jag på svininfluensa. En vecka gick galant i feberdimmornas luddiga tillvaro. Vi hostade i kapp och flämtade oss igenom eländet.

När febern lättat och jag rätat upp mig från fosterställningen jag befunnit mig i sedan första feberdagen hasade jag mig fram till min trotjänare (nu talar jag om datorn) sedan ett år tillbaka och skulle med stor iver kasta mig ut i cyberrymden kom följande kalldusch.

Den var bara blå...hela rutan. Så hickade den till en gång eller två och - dog. Men den var ju baske mig just på service! Kanske det bara var något som går över, det också? Godtrogen och optimistisk som jag är, prövade jag nästa dag, och nästa och nästa, tills jag till slut insåg att den behöver bättre vård än jag kan erbjuda.

Så när jag kände mig tillräckligt stadig på benen att jag vågade mig ut en sväng traskar jag då iväg med eländet till datorakuten.

Efter en dag fick jag diagnosen: Slut, kaputt, fini - skrället är utom all jordisk hjälp.

- Men, men...men mina foton då? Jag har ju några stycken...stammade jag med ängslig röst.

- Du har väl en extern hårdskiva för sånt? sade den barska datordoktorn.

- Joooo-ooodå...men...

- Ja, vadå men?

- Jag har inte flyttat över dem - ännu...pep jag.

- Oj, det var ju inte så bra det då...för här kan vi inget göra. Inte alls bra.

- NEJ! DET ÄR JU INTE SÅ BRA!!! INTE ALLS, kraxar jag med en röst som åker upp i falsett.

Snopen kom jag hem och tänkte att jag får väl sätta igång det gamla tröskverket (denhär datorn) och åtminstone få lite foton från kameran överförda här då så länge. Lite mysiga adventsbilder till bloggen - ni vet?

Men nej! Här skall inget tekniskt fungera tydligen...Tröskverket vägrar ta emot mina bilder!

- Vad är det här nu då? muttrar jag och känner hur temperaturen börjar stiga i mig - och det är inte feber denhär gången...Tills jag kommer på att jag ju städat bort alla fotoprogram härifrån när jag skaffade mig den lilla fina...Just precis, så tänkte jag då ja, vad smart av mig????

Och nu tänker jag inte börja ladda ner de programmen på nytt, med detta tröga verk kommer det att ta fem timmar och tjugo minuter innan jag kommer så långt att jag skulle kunna bifoga en endaste futtig liten bild på bloggen. Så det gör jag inte...

...jag tänker gå och värma mig en mugg med het glögg och knapra på en torr pepparkaka och försöka glömma att den tekniska världen är emot mig, skall tänka vackra tankar för det skall man göra såhär innan jul.

Borde kanske passa på och önska er alla en God Jul redan nu, men eftersom jag är både godtrogen och optimist hoppas jag att jag får en ny liten platt sak om jag tillräckligt viftar med garantikvittot i morgon när jag skall träffa importörens representant

(Om inte, finns det en uppenbar risk att jag begraver min kära lilla dator djupt nere i strupen på den stackare som vågar sig på att påstå att garantin gick ut i typ förrgår! (ups, det om de vackra, snälla tankarna...hihih.)

Nu, mina sköna! Glöggen väntar!

Kram på er,

Milda M.