Sitter i bilen, solen värmer och jag har plockat fram mina
nya solglasögon, de med styrka. Smältvattnet rinner längs vägarna.
Klockan är kvart i tolv och radiorösten malar på med den långa väderrapporten,
som tar en kvart.
- Vindstilla, plus noll grader...
Ler för mig själv. Tänk att en sådan liten mening kan kännas så vårig.
Det blåser inte iskallt, och det är inte minusgrader. Inte riktigt plusgrader heller,
men plus noll. Det utlovas ännu ett par kalla nätter, sedan ser det ut som om temperaturen
skulle hållas på plus dygnet runt. Det är vår!
Kurvar via en plantbutik på vägen hem och kan inte låta bli att plocka
med mig en Helleborus. Det är en av min absoluta favoritblommor.
Kan bara inte motstå dessa ljuvliga klockor!
De julrosor som säljs till jul och är helvita heter på latin Helleborus niger,
och de här som man hittar i handeln så här sen vinter/tidig vår är av sorten Helleborus orientalis,
eller hybridjulros. De är ofta större och liksom robustare i sitt växtsätt
och kan ha blommor i olika färger, med mer eller mindre rosa, vinröda, vita inslag.
Dubbla och enkla.
Det är lätt att bli förälskad i en Helleborus, men det är
en dam som inte trivs så himla bra inne i våra varma lägenheter.
Sitt förnäma utseende till trots så trivs den här ute bara det
nu inte blir riktigt, riktigt kallt.
Eftersom det utlovats några minusnätter ännu så kommer jag att ta in
"henne" till natten, men ut åker hon direkt på morgonen igen och
blir det så som utlovats någon plusgrad dygnet runt, så får "hon" stanna ute.
I vanliga fall skulle den nog klara någon minusgrad också, men
i och med att jag köpt den idag och kommer från en skyddad
miljö i ett växthus - om än svalt - så kan en riktigt kall natt bli
lite väl tufft. Bäst att "hon" mjukt får vänja sig vid friluftslivet,
hur tuff "hon" än är.
I sinom tid får "hon" flytta ut till landet och bli nedgrävd i rabatten.
Tyvärr är inte jordmånen där riktigt lämplig för en Helleborus,
De gillar kalk i marken, och min skogsträdgård är av naturliga skäl
rätt så sur, har ett lågt ph-värde. Men så otroligt fina
är dessa att jag tycker de är värda lite extra omsorg, så skall försöka
ge den en bra växtplats. En plats i lä, i kalkrik jord - inget som
sådär direkt finns att erbjuda i en skogsträdgård vid havet,
men skam den som ger sig.
Tills dess får hon vara primadonnan på min balkong.
En riktig diva bland de mer anspråkslösa pärlhyacinterna.
*
(Den här sorten heter förresten Helleborus orientalis 'Cinderella' och går
under det ljuvliga "produktnamnet" : Winter Angels - for garden & terrace).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar