Jag har ett stort gap i min julmarknadserfarenhet pga mitt tidigare jobb.
Under åren i blombutiken var det så stressigt dessa veckor innan jul att jul-
marknader och julkonserter var lite sådant som jag insåg att jag får gå på när jag
blir pensionär. Eller byter jobb.
Nå, det blev ju det senare, men inte för att min iver att gå på julmarknader
ökat speciellt mycket trots det. Och jag vet egentligen inte varför.
För det är ju trevligt att besöka julmarknader.
Min kompis och jag styrde denna gång till Mathildedal bruk knappa två timmar
från Helsingfors västerut.
Har besökt (läs kört igenom) det gamla bruket under somrarna nu och då.
Men en gammal bruksmiljö kan väl inte bli en bättre fond för julmarknad!
Lämpligt inför helgen hade det snöat lite snö så det utlovades lite ljus
även på marknivå. Inte bara novemberbrun jord.
Och visst är bruksmiljöerna alltid fina, men när man ordnar en
julmarknad så kunde man ju ta och satsa lite. Det där pyttelilla
till för att få det riktigt fin. Lite mer ljus-slingor. De är ju ändå av LED så
tar inte ens så mycket ström. Och även om de flesta ser lite besvär för
att få sina försäljningsstånd fina och lockande, så finns där tyvärr en
eller annan försäljare som inte alls anammat det här med estetik och
drar ner på julstämningen så det gör ont i julnerven hos en estetiker.
Av förståeliga skäl har jag inte riktat min kamera mot de försäljarna som
lägger fram sina försäljningsgrejs i plastlådor (!). Lådorna är förvisso helt klart
praktiska att transportera något i, men jag skulle aldrig någonsin köpa
något alls av en försäljare som inte ens försöker få det vackert och passande
i marknadens tema.
Jag kan bli helknasig också över dammsugspåseförsäljare på
höstiga skördemarknader.
Ugh! Jag har talat!
Däremot vill jag lyfta fram en synnerligen skicklig kransbinderska.
Jag har ju själv, som sagt, någon liten erfarenhet att binda kransar och
brukar ibland binda mina egna kransar, men i år har det inte blivit av.
Så när jag fick syn på dessa kransar slog jag till.
Blev och talade med binderskan och hon berättade att hon numera är
pensionär, efter 40 år i blombutiks/trädgårdsbranschen, men drygar ut kassan
med kransar till jul.
Och fina kransar hade hon!
Det var först när jag kom hem som jag märkte att de här kransarna
inte var bundna på en halmstomme, vilket är vanligt för att få
den jämnt runda och fylliga. De här var ett fantastiskt
hantverk! Men så fanns där ju också tiotals år av erfarenhet bakom.
Imponerande av den lilla tanten med rullator.
Hatten av och djup bugning för hantverket som syns
bäst när man vänder på kransen och kollar baksidan.
Det är där yrkeskunskap och -stolthet syns.
Sedan blev det att ta sig till följande bruk, Fiskars bruk.
Eftersom jag är smått förtjust att välja småvägar istället för att ta
den snabbaste versionen, så blev det att vi körde
längs smala och ställvis rejält hala vägar från Mathildedal till
Fiskars. Förmodligen var vägen vi valde på sina ställen en
gammal vägsträckning som kurvade genom odlingslandskap
och skog från det ena bruket till det andra.
Skall lägga vägen på minnet, för där kan finnas fina foto-ställen
framåt våren när de gamla knotiga alléträden som fanns kvar här och
där börjar sin lövsprickning. Och när hagarna fylls av betande djur.
Men julmarknader var det ju nu det skulle handla om!
Längtan till våren tar vi senare!
Jämfört med Mathildedals julmarknad så hade Fiskars lite mer
matnyttigt, om man säger så. Med tyngdpunkt på m a t . Och så fanns "min" ostleverantör där.
Mannen som säljer den godaste parmesanosten jag någonsin
smakat på. Och jag har minsann ätit parmesan i mina dar...
Men även här i Fiskars var min kompis och jag rörande eniga över att det kunde ha
varit lite mer belysning, alltså julljus, i omgivningen. En liten ljusslinga
runt försäljningsbordet räcker inte riktigt till att hålla mörkret på håll.
Men summasummarum; hem kom jag med ostar och
getmjölksbakade bullar, starkaste chilivitlöken till grabbarna mina,
sockor till gubben (de har en liten färgdefekt, så en stund kanske
han tror att jag faktiskt stickat dem själv...) Heh.
Men lite var vi inne och snusade på tanken att åka till
Köpenhamn på julmarknad nästa år. Där har jag en gång varit och
det var stort, det var ljust och det var meget godt!
Nu tror jag att jag måste gå och tulla på den där ena osten.
Bara en alldeles liten, liten bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar