Efter att jag flyttat har jag lite längre väg till min absoluta favoritplats
då jag har en stund över att ta en promenad och vill uppleva gammal skog.
I den nordöstra delen av Helsingfors centralpark finns ett område som lämnats
att med tiden bli en urskog. Där har naturen fått ha sin gilla gång redan i
årtionden utan att människan blandat sig i dess väsen.
Något tag skall jag ta med er dit!
Det är magiskt där.
Men alldeles intill parkeringen finns en gammal tegelbyggnad som
med största sannolikhet hört till den intilliggande gården, Tomtbacka, som
numera ägs av Helsingfors stad och som är en djurgård med Highland cattle-kor, höns
och grisar. Mycket populärt utflyktsmål för barnfamiljer.
Men tillbaka till den gamla byggnaden.
Jag vet faktiskt inte vad den använts till. Eftersom den har bara stora öppningar
uppe på det man kunde kalla övre våningen, förutom
en alldeles vanlig dörröppning i marknivå, så undrar jag om det kan ha varit en tork
av något slag? Hur som helst så har den stått övergiven sedan länge.
Ibland när jag gått där förbi under höstarna har jag beundrat det fina
vildvinet som täckt in hela ena gaveln och lyst så rött och grant.
Det är ett tag sedan jag varit här senast, men nu var det bara tegelväggarna som
stod kvar. Allt det övriga hade brunnit upp.
Takbalkarna hade rasat och blivit till förkolnade skelett.
Antar att byggnaden varit ett tillhåll för - tja, någon eller några.
Av de uppbrunna saker som fanns kvar kunde man känna igen en
gammal sängstomme, en så kallad "heteka". Och någon märklig
byggnation som såg ut som en grill som man skarvat till lite
mer hyllor och krokar. Omöjligt att gissa.
Men det sätter ju igång ens fantasi.
Har någon faktiskt försökt bo här? Ha ett tak över huvudet,
och väggar till skydd för vindarna?
Eller var det bara ett ställe där eventuella missbrukare
valt att samlas?
Det är ändå långt från all allmän transport så känns att
det skulle vara lite onödigt utmanande att släpa sig ut hit till
ingenstans när det säkert finns andra platser att träffas på
närmare håll till...ja allt.
På något märkligt sätt fascineras jag av de outtalade berättelserna som finns.
Men som förmodligen aldrig blir berättade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar