Har haft en riktig skit-vecka, i ordets rätta bemärkelse.
Fick någon magsjuka ihop med mig och stundvis hade jag så ont i magen
att det till och med gjorde ont att andas riktigt djupa andetag.
Uff...länge sedan jag haft något sådant ihop med mig.
Sedan vaknade jag med igenmurade ögon och en obestämd känsla
i kroppen, flunsa eller inte flunsa - det är frågan!
Jag vill ju verkligen inte bli sjuk nu, på jobbet har vi årets hetsigaste tid,
och dessutom skall gubben om någon dag ge sig ut på en rejäl resa
och vara borta nästan till jul.
Har inte börjat rota i kistan med julgrejer än och även om nu gubben
inte hör till de mest ivriga julförberedarna så inser jag att i år
är jag ensam hemma största delen av adventstiden.
Gud så skönt! var faktiskt min första reaktion.
Förstå mig rätt, jag vill ju nog ha gubben tassande här tillsammans
med mig i vardagen, men eftersom han avskyr detta mörker går han
omkring och tänder alla lampor som finns i huset (lite el-kris hindrar
inte honom nämnvärt) och jag älskar denna skymningstid som
är så omfamnande och kravlös.
Jag har ju en mängd mysljuspunkter men det räcker liksom inte
till för honom, så ett par månader i året går han och tänder och jag och släcker.
På något sätt ser jag fram emot min alldeles egna adventstid.
Och i morgon skall det snöa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar