Hur knasigt det än kan låta så minns jag stunden då jag för första gången i mitt liv
bläddrade - och läste - i en veckotidning.
Det skedde hemma i mitt barndomshem en sommarkväll när det regnade ute
och jag förstrött började bläddra i en Hemmets Veckotidning som min mamma
prenumererade på.
Tidningen hade blivit framme på bordet i köket och
min mamma stod och bakade något enligt ett recept i tidningen.
Minns inte helt hur gammal jag var, kanske runt tio år?
Och det första jag läste var något som jag tror hette "veckans kriminalfall" eller
något sådant? Tyckte nog att det var lite spännande och läskigt då.
Mord och lagom med våld.
Min mamma, hon läste nog allt. Tror jag. Och lagade mat enligt recepten.
Och stickade någon tröja också. Och löste korsorden.
Vid något skede minns jag att jag också läste de där romantiska novellerna
tills jag någongång som 14-årig insåg att alla sjukskötare nog inte har det ihop,
än mindre gifter sig, med någon snygg läkare. Barbara Cartland- genren kom och gick
i mitt liv under en kort, regnig sommar på en gudsförgäten ö i Ålands hav
i de tidiga tonåren. Bra så.
Men kriminalnovellerna och -fallen bestod. Rätt länge.
När jag flyttade hemifrån så försvann veckotidningarna från mitt liv,
men passade ibland på, då jag besökte mamma, att riva ut något intressant
recept från hennes tidningar. Gör fortfarande ibland knyten av
smördeg med fyllning av räkor, dill, vitsås och rejält med cayenne.
Mycket 80-tal och mycket gött.
Eftersom det här med korsord hade varit min mammas grej hade jag aldrig
själv ens testat på att lösa korsord. Inte innan jag träffade mannen som kom att
bli min livspartner och insåg att det var ju ganska skoj att lösa korsord.
På sommaren. Och under julhelger. För det var då vi hade tid att syssla
med sådant. Och ens tillgång till tidningar. Min mamma, och min svärmor,
som naturligtvis också prenumererade på veckotidningar, dumpade
av en hel årgång på stugan där i början av sommaren.
Alla korsord var inte lösta - till all tur!
Alla recept var inte heller utrivna - till all tur!
Sedan gick det årtionden då jag inte bläddrade i en endaste veckotidning.
Det börja utkomma inrednings- och trädgårdstidningar som intresserade mig
så mycket mer. Och så efter ett tag kom det här med bloggar.
Och sociala medier.
Det här med renodlade modetidningar har jag lyckligtvis blivit skonad från i hela mitt liv.
Heh!
Men för något år sedan fick jag ett infall och köpte en Hemmets Veckotidning,
eller en Allers, Allas eller vad de nu heter då jag var på väg till stugan i ett
anfall av pur nostalgi. Pappret var av sämre kvalitet än jag mindes, men
till min stora förvåning var innehållet precis som det varit så länge jag kan minnas.
I den tidningen gjorde jag korsorden. Recepten där kändes kanske lite föråldrade
och så där lite "last season". Kanske jag på den tiden ännu orkade bry mig om trender och så?
*
För någon vecka sedan gjorde jag det på nytt. Köpte en veckotidning.
För korsordens skull. Men blev sittande på verandan i kvällssolen och tänkte att nu
banne mig skall jag läsa en av de där romantiska novellerna!
Det var han och det var hon, och små förstulna blickar och trevande
samtal som slinker in på känslor och så tvivlar man lite om man tolkat rätt,
om ens egna känslor verkligen är besvarade, skall detta sluta lyckligt?...
...precis som det alltid varit i dessa kärleksnoveller.
Men där de oftast slutade - då för länge sedan när jag knappt kunde stava
till vare sig kärlek eller passion - i eldiga kyssar och erotiskt pirr i kroppen, slutade
denna novell med att han tog sin käpp och hon sin rullator och vandrade sakta mot
solnedgången. Och jag skojar inte. Novellen slutade så.
Och jag inser att även om veckotidningsmålgruppen förmodligen är
snäppet mer till åren än jag så åldras tidningarna med mig.
Jag skall ta det till en ritual att köpa mig en veckotidning varje sommar.
Och se om de följer trenden. Åldrandets trend.
Varför inte? Känns som om inrednings- och trädgårdstidningarna inte heller
har så mycket nytt och intressant att erbjuda. Alltmer ofta blir de också kvar i tidningshyllan.
Om allt gått väl och gubben min inte hittat min veckotidning då han vistades några
dagar på stugan nu i veckan så har jag en del korsord att lösa då jag kommer dit på fredag.
För novellen - den har jag ju redan läst.
1 kommentar:
Kul resumé över veckotidningen. Och lite igenkännande för min del.
Skicka en kommentar