UTFLYTTSKLARA




 Sent i går kväll, när solen höll på att gå ner, gick jag för att bevattna odlingslådorna. 
Inte så stor idé att vattna på dagen när det är trettio grader varmt, det bara avdunstar. 
Fast kanske det avdunstar lika mycket på kvällen då det knappt är svalare då. 
Nå, hur som helst så när jag kom tillbaka från mitt vattningsuppdrag så satt en liten
svartvitflugsnappar-unge på stigen och blinkade i kvällssolen. 
Hade märkt redan ett par dagar att flugsnapparföräldrarna alltmer sällan kom till
holken för att mata ungarna. 
Bra sätt att lura ut dem. 
Hunger. 

Vi har två holkar alldeles intill stugknuten och det verkar som om snapparna turas
om, endera året i den ena holken, och nästa år i den andra. Holkarna ligger 
för nära för att de skulle samtidigt vara bosatta. 

Jag antar att det var den sista ungen i kullen som hoppade ut i går kväll. 
Var borta på dagen, så de övriga hade säkert lämnat boet tidigare under dagen. 
Idag är det tyst i holken, också det alltid lite vemodigt. 

I övrigt verkar sjöfåglarna inte lyckats speciellt bra med häckningen, 
inte häromkring i alla fall. 
Har ganska många svanpar så svårt att veta vem som är vem, men har sett
endast ett par med ungar, men flere helt utan. 
Skrakarna som brukar ha mängder av ungar har i år få eller inga. 
Vi vet att vi har mård på området, så med största sannolikhet är det den,
och havsörnen, som är den skyldiga. 
Eller skyldig och skyldig. Alla behöver ju mat, så det är nu hur man tar det. 

Inte helt övertygad att den lilla snapparungen heller kommer att klara sig,
den verkade inte riktigt förstått det där hur vingarna fungerar och så satt den på marken. 
De ungar jag tidigare sett flyga ur boet lyckades ofta ta sig till en gren. 
Gjorde så med den här att jag lyfte upp den på en tallkvist, men när jag svängde om 
mig hade den hoppat ner igen. Gick bort för att inte störa och efter ett tag kom 
pappa-snappare och matade ungen. Sedan blev det så mycket skymning att jag inte längre 
kunde urskilja ungen bland lingonriset, och i morse var ungen borta. 
Klarade den sig eller inte får vi aldrig veta. 

Det är så med naturen. Vi kan inte styra över den. 

Inga kommentarer: