RENSKILJNING

Har varit hemma i någon vecka redan, så bilderna är inte direkt dagsfärska, 

men aktuella så till vida att renskiljningen har precis kommit igång i Lappland. 

När den här bilden togs var det ännu barmark, men nu har redan ett 

snötäcke lagt sig över vidderna. Jag hade precis lämnat området

då den första snön föll där. 

Har som känt, svårt att lämna de små vägarna ifred. Står det 

dessutom att vägen är i dåligt skick och att man kör in på den 

på egen risk - då är det kört för mig. Jag bara måste

få se vart en sådan väg far. Det är inte för ro skull jag 

kör fyrhjulsdrift. 

Broarna blev...nåh, lite slitna, även om jag i 

ärlighetens namn inte tyckte att själva vägen var 

i så speciellt dåligt skick. Vägen till stugan är ofta i 

samma skick och det är normalt årstidsfenomen. 

Kryper sakta den smala vägen fram och beundrar vyerna, dvs skogen 

som känns "vild och vacker". Plötsligt kommer jag till ett renskiljningsgärde.

På hösten, just från oktober och fram till årsskiftet, samlas renarna här 

ihop till renskiljning, eller rarkning. 

Renskiljning av Johan Turi 1910

Den exakta tidpunkten beror på vädret - som så mycket annat här uppe i norr. 

Det är först då det blir kallare som renarna börjar röra på sig och renskiljningen

kan inledas.  

Vid renskiljningen separerar man renarna från en sammanblandad hjord och de 

räknas in till de olika ägarna, så kallade sita. 

Renarna vaccineras och omärkta kalvar märks i öronen. 

Efter renskiljningen flyttar renarna till sina respektive vinterbetesområden. 

Vid själva renskiljningen använder man ett antal sammanhängande hagar. 

Renarna drivs från större hagar till allt mindre och till slut till renskiljningens kärna.

 Det som sker innan själva renskiljningen är sarvslakten. Sarven är ren-tjuren ifall 

det finns andra förutom jag som inte visste det. Som boende i Finland, även

om finska inte är mitt modersmål, så har jag bättre koll på de finska 

benämningarna gällande just detta. 

Men sarv är altså en pojk-ren. 

Att man väljer att slakta sarvarna just i september och innan brunsten är att 

de väger mest då. När parningstiden är förbi så har de stackars "pöjkarna" 

förlorat i stort sett allt kroppsfett och muskelmassan likaså. 

Som sarv är det inte speciellt bra att hamna någonstans där i medelklassen. 

Det är nämligen så att de sarvar som bär det bästa anlag sparas slakten. Men också

de som inte väger så mycket (än) sliper bli renskav i något fjällhotell. 

Lagom är alltså inte alls bäst - om man är en ren, vill säga. 

Innan själva renskiljningen, sker alltså sarvslakten. 

Vi själva renskiljningen slaktas även de kalvar och vajor (tjej-renar) som 

ser ut att inte kunna klara vintern. 

Då jag stannade till vid det öde renskiljnings-gärdet hängde fångslinorna

än slaka och tystnaden var kompakt. Blundade och försökte föreställa mig 

mullret av klövar och ljudet av bröl då hundratal renar drivs in i dessa  gärden. 

Men idag är här tyst. Så tyst det någonsin kan bli.