I skrivande stund har jag redan hunnit vara några dagar på jobb, samt landa på
stugan, plocka svamp, värma bastun, basta och tända ljus för att sitta och njuta
av den blåsiga oktobernatten framför brasan med datorn i famnen.
Går igenom de sista bilder som blev knäppta under resan till Varangerhalvön i norra Norge och
det östliga finska Lappalnd. Har under dagen också suttit och slutfört ett foto-arbete som skall
vara klart i november. Det är något med foton. De behöver inte ens vara speciellt fantastiska och
enastående men det viktigaste är att de tar en tillbaka till en upplevelse man varit med om.
När jag nu ser på mina bilder från den sista etappen av min semesterresa förflyttas jag tillbaka
till stunderna där vid fjällets fot, till fjällbjörkarnas gula famn, till mötet med renhjorden.
Minns när jag skrämde upp en orr-höna som istället för att flyga långa vägar bara flaxade
en liten bit bort. Jag blev blickstilla för att invänta att den vågade sig fram ur skyddet
under den täta granen. Likaså tar bilderna mig tillbaka till stunden vid hygget då
älgens och min blick möttes för en liten liten stund.
Minns bäckens porlande ljud och tystnaden vid den lilla sjöns stilla vattenyta.
Samtidigt som jag känner att jag äntligen är tillbaka i min älskade lilla stuga
vid havet och intill gammelskogen längtar själen redan tillbaka till de vida vyerna
långt däruppe i norr.
Stugan fylls av doft från brasa, från den intilliggande bastun,
av svamp som sakta torkar i ugnen och en kylig frisk nordan då
jag öppnar dörren för att släppa in hunden.
Dofter av natur, av liv, av stunder som är...
...liksom bilder är minnen av stunder som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar