VARDØ STAD

- 16  SEPTEMBER 2019 -

Det är något väldigt stort och häftigt att stå vid stranden och blicka rakt norrut och

inse att bakom horisonten ligger inget mindre än Nordpolen. 

På vägen kan man stöta på Svalbard och Frans Josefs land men annars 

ligger bara Barents hav och Norra Ishavet mellan dig och Nordpolen. 

Där borta vid horisonten någonstans går Nordostpassagen, den norra sjövägen 

mellan Europa och Asien.

Vardø må vara en liten stad, med ca 2200 invånare, men den är Nordnorges 

äldsta stad och faktiskt en av de äldsta på cirkumpolära Arktis-området. 

Staden ligger ute på en ö och man har funnit arkeologiska 

fynd i området som tyder på att där funnits bosättning till och med 9000 år tillbaka i tiden.

I början av 1300-talet byggdes Vardøhus fästing på ön och byn, och den framtida staden växte 

upp runt fästingen och kom att bli en viktig handelsplats mellan norrmän och ryssar, 

den sk pomorhandeln, som under 1700-talet var mycket viktig. 

Tack vare den beviljades Vardø stadsstatus år 1789. 

Det är också den enda staden som ligger i den arktiska klimatzonen. 

På den intilliggande ön Hornøya finns Vardøfyren från 1896. 

Hornøya är av människor obebodd men på våren häckar där i runda tal 

40 000 par fåglar, vilket får mig att längta efterett nytt besök på våren. 

På den översta bilden skymtar man i högra hörnet en stor "boll". 

Det är en av de radare på ön som av norska underrättelsetjänsten används

för rymdövervakning, övervakning av områden av nationellt intresse utomlands 

samt till att samla information för forskning och utveckling. 

Att staden de facto ligger ute på en ö kan i dagens läge kännas lite märkligt, men

man måste komma ihåg att staden fanns långt innan det fanns landsvägsförbindelse hit 

och all trafik skedde med fartyg. Då var landsvägen inte av vikt. 

Idag slutar (eller börjar) europaväg75 här.  

E75:an andra ända finns på Kreta i Grekland. 

Förr var det att ta en färja över till Vardø, men sedan 1983 når man staden 

via en tunnel. 2,9 km lång och går 88 m under vattenytan. 

Tunneln var Norges första i sitt slag. 

Något i staden trollband mig. 

Bara att kunna fota fantastiskt norrsken från hotellfönstret. Bara det! 

*

Under mina dagar i Vardø var det inte många fiskebåtar som varken lade

till ett gav sig av. Hörde av en som höll restaurang där att numera så 

är det inte sådär bara att få tag på färsk torsk i trakten. Fisken skeppas

eller flygs direkt från båtarna ute till havs till Kina, där de fileas och fryses ner. 

I de värsta av scenarierna lär fisken där injiceras med vatten för att öka vikten på 

fisken och sålunda få bättre pris för den. Dessutom lär man där tillföra

kemikalier som får fiskköttet att se vitare ut och på så sätt mer aptitligare ut.

Fast det där datumet för Färsk Fisk redan ligger en bra bit i det förgångna. 

Känns absurt att sitta i en restaurang i en gammal, anrik fiskeby och käka

torsk som fångats i vattnen omkring men som troligen varit en vända 

till Kina innan den flugits tillbaka hit för att slutligen landa på min tallrik. 

Ibland vill jag stanna utvecklingen och om jag hade makt ge

en chans till allt det som kan göras lokalt att få blomstra som det ingång gjort. 

Allt var inte bättre förr. Men mycket är ändå på sitt sätt sämre nu. 

Av Preus museum - VardöUploaded by Arsenikk, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=20914083