KALLA VINTERDAGAR...

Gaaaah....en kan bli så frustrerad så det stänker om det! 

Och eftersom jag inte just nu har någon annan här i min absoluta närhet, 

så får jag väl spy ut min frustration över tangentbordet istället! 

En förkylning kommer väl sällan lämpligt, men just nu känns det extra jobbigt

att vara sjuk när vintern är som vackrast - om än som kallast också. 

Visst skulle jag varit på jobb, men kvällarna är ju redan så ljusa så lite sol hade jag hunnit lapa i mig.

Nu lapar jag inget annat än te och Finrexin. 

Bilderna här tog jag i söndags när jag tog och luftade kameran lite. 

När jag var barn gick jag mina fyra första år i skola alldeles intill 

Vandaforsen, så den här vyn såg jag varje dag då gick till skolan. 

Redan då var det en lite ruff miljö, den har kanske inte blivit mindre ruff 

med åren. En del av byggnaderna kring forsen har blivit renoverade, medan andra

fått fortsätta sitt liv i stilla förfall. 

Skall försöka sätta mig och läsa lite. Har en hel del studielitteratur att beta 

mig igenom, men det känns som om den förkylningsdrabbade 

amöbahjärnan inte riktigt klarar av att ta till sig fakta. 

Gjorde ett försök att skriva på mitt examensarbete, 

men det var inte den bästa av idéer! Det får vänta.

Precis som promenader i solsken får vänta.

Grrr...