OS...

...i vanliga fall skulle OS gå mig rätt obemärkt förbi. 

Håhåjajaaa...

Visst jag skulle säkert se på de grenar som det skulle finnas 

medaljhopp i - och naturligtvis ishockey. Men till och

med det skulle förmodligen ske med vänstra handen, eller ögat då.

Och jag skulle förmodligen syssla med något annat vid sidan om.

Nå, i år är det ju lite annorlunda. 

Eftersom min favoritställning just nu är att ligga på golvet med benen på soffbordet i 

90 graders vinkel och det begränsar ju onekligen en hel del andra sysslor. 

Kvar finns att glo på TV.

Och det kommer liksom inte så himla mycket annat än OS...

...de senaste dagarna. Eller är det veckor redan?

Så fråga mig, jag har koll på det mesta när det gäller OS.

Eller åtminstone känns det så...

Följer med semifinalen mellan Finland och Sverige som bäst.

Nu kan jag tänka mig att ni får någon form av syn framför er med

mig liggande på rygg, med benen på bordet och en dator i famnen, men si

näe! Jag har nämligen kommit på att strykbrädet är en fantastisk uppfinning

när man behöver ett högt bord som man kan stå och göra saker vid!

(som tips till andra ischias-drabbade).

Men tillbaka till OS i Sotji.

Jag fick en e-post här i veckan med följande foton:

Ja visst sjutton är det jag, någon gång i början av 70-talet, med min pappa

i Sotji. Min mamma jobbade på den tiden på en resebyrå och vi 

hittade oss ibland på de mest märkliga ställen i världen.

Vad jag minns från den resan är de steniga stränderna med miljoner och åter miljoner

vansinnigt vackra och silkeslena stenar. 

En bastant och bister "nyckelpiga"-tant sittande vid varje våning i hotellet som var 

nästan lika skrämmande som de uppstoppade björnar som fanns lite här

och där. Jag var livrädd när jag någon gång behövde fråga efter rumsnyckeln...

Maten var konstig, tror att jag levde på tomater hela resan. De var enorma och sååå goda.

Och jag minns bergen, det var faktiskt väldigt vackert där!

Men nu måste jag nog ta och heja på lejonen lite grann här...annars slutar det ju inte så bra!