...jag gillar skymningar, när ljuset sakta försvinner och det finns bara en aning kvar, som en svag
röklukt när man blåst ut ett ljus.
Ändå älskar jag ljusets återkomst.
(Bilden ovan är från ifjol, jag är liksom inte riktigt "iform" att fota just nu med den här ryggen...)
Då hade ljuset redan återkommit.
Jag längtar så efter milt väder, en sol som värmer ansiktet.
Fotot med hunden är från mitt första yogapass utomhus i fjol - så jag längtar!!!
Ja...just nu längtar jag efter ett yogapass fast mitt i natten.
Ryggskott och yoga klingar inte nåt vidare ihop, så där på samma dag(ar).
När jag var och fick en spruta så att den akuta smärtan skulle lätta, vilket den
gjorde också, kunde jag inte låta bli att just tala om det här.
Jag som ändå yogar relativt regelbundet, och ändå åkte jag på ryggskott.
Jag vill liksom inte...förstå.
Läkaren, som gav mig mig en spruta (aj) så den akuta smärtan skulle släppa,
vilket den också gjorde, nämnde att ofta kan helt simpel stress
ligga bakom. Stress sätter sig i kroppen och så behövs det inte så
mycket för att *pang* och man åker dit.
Just därför kan jag ibland bli så in i vassen trött på seminarier och annat som
skall få oss att bara se på den där innersta cirkeln som vi kan påverka.
Inte de där yttre som vi inte kan påverka.
Men när mycket av det som sker i de där yttre cirklarna påverkar oss
i vårt jobb, i våra inre cirklar då går det inte att blunda, att låta bli att tänka.
Och just den biten tror jag sätter sig som stress i många.
Det där som man i och för sig inte kan rå åt, påverka.
Men som påverkar oss och förvandlas till en oformbar stressklump i kroppen.
Vi vill inte, men vi kommer inte heller alltid undan...
tror
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar