…åh jag måste snabbt ta tillbaka det där med grådaskighet.
Solen, ni vet den där varma planeten som både lyser och värmer, har
visat sig!
Det där klotet som får nästan utvissnade tulpaner att bli vackra och humöret
att åka upp-upp-upp.
Sådde årets första frön.
En väninna hade smugglat hem några frön till en
g i g a n t -tomat från solkusten.
Få se vad det blir…
Eftersom jag inte ännu är så där sprittande rörlig av mig, så tar man vad man har
och slänger en ostkupa på krukan. Det får agera "växthus"…
Bläddrade i boken Franske Fornimmelser, den har redan några år på nacken,
men den bara är så vacker, så inspirerande, att jag undrar om den
inte håller på att bli en klassiker.
Hos mig åtminstone.
Jag tröttnar liksom inte på den sortens vackerhet som finns där.
Det första steget mot vår har tagits.
Idag borde jag också ha tagit mitt första steg på kursen jag planerat gå
nu under våren.
Men det gick…liksom inte.
Att sitta är fortfarande inte min grej.
Till all tur har jag en kompis på samma kurs som får hålla mig up-to-date,
tills jag klarar av att krypa ner i en skolbänk.
Det skall väl gå det med, vid något skede...
Idag var det ändå sol, det var lite vår…och det är inte ens mars än!
*
Jag vet att vintern kommer ännu att lugga till några gånger innan
det blir vår så där på riktigt, men ååååh, vad underbart det var att bli
matad med sol och förväntan.
Och längtan.
Och så jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar