...jag har hört dem, deras vemodiga pipande på avstånd. En tid har de hörts, men inte synts till.
Har märkt att ofta, ofta, dyker domherrarna upp vid fågelmaten först när det utlovas riktigt
hundväder inom någon dag.
Jag har absolut ingen vetenskaplig grund, bara ett enkelt iakttagande.
På lördag dök de upp, hela gänget, fladdrade runt i syrener och plommonträd och käkade
solrosfrön som om de aldrig sett det förr.
Meteorologerna bekräftar det domherrarna visste.
Höststorm.
Inte så tuff här hos oss som mer söderut, men höststorm i alla fall.
Det kan nog lugga till lite här längs sydkusten i alla fall.
Och ifall om.
Nu är det ju inte så att stormar skulle vara något ovanligt, de har en envis
tendens att dyka upp varje höst, varje vinter, varje vår och ibland till och med på sommaren.
Varje år.
Och just därför, för att jag varit med om elavbrott både en och två och sju gånger, så
har jag lärt mig att förbereda mig.
Utan att vara det minsta stormhysterisk så finns det vissa rutiner jag har inför varje storm.
Ni vet, plocka fram ficklampor, ladda telefonerna. Se till att det finns torr ved inne.
Nå, ljus behöver jag inte plocka fram
de har jag inom räckhåll största delen av åren ändå.
Men jag ser till att det finns ljus också där jag kanske inte normalt har ljus,
som på tuppen till exempel.
Och så det viktigaste! Isynnerhet inför natt-stormar.
Jag tappar upp vatten så det finns nog för oss att tvätta oss på morgonen.
Och så lagom till en kopp kaffe och te.
Nu har jag ingen vedspis här inne där jag kunde koka upp vare sig mat eller kaffe, så då
tar jag till det nästbästa: plockar fram mitt spritkök som jag vanligtvis har med mig på
de där lite längre turerna i skogen.
Kollar att det finns sprit i behållaren och tändstickor inom räckhåll.
En höststorm med eventuella elavbrott skall banne mig inte hindra mig från att få mitt
morgonkaffe, och lillungen att få sitt morgonte! Lite så tänker jag.
Jag gör som domherrarna, förbereder mig.
Varför skulle jag inte?
Det krävs så lite. Egentligen. Inte så mycket mer
än att se till att man har ett paraply med när det regnar.
Just därför blir jag så förvånad när jag hör hur många som inte gör något alls då storm,
med sannolika elavbrott, är i antågande?
Hur tänker man då? Berör inte en storm alla? Om den slår till ordentligt?
Nu talar vi ju inte om att bunkra upp för isolering i veckor.
Mina förberedelser tog exakt 4 minuter.
Veden och ljusen hade jag redan.
Och oberoende av el eller inte så dricker jag kaffe i morgon bitti......;)
Håll i hatten i blåsten!
Heja höststorm!
P.s aj jo...och så plockar jag in prylar som kan få för sig att flyga omkring när det börjar blåsa på
riktigt.
Nu börjar det yla i knutarna här....och jag kom just på att jag har ett par saker till som skulle må bra
att komma i skydd - om jag vill att de skall vara hela i morgon, vill säga...
2 kommentarer:
Nog känner man igen domherrens "röst" när man hör den. Nästan lite eländig, tycker jag den låter. Vad bra att tänka till inför ett oväder,
det man främst saknar är ju vatten, när man inget har! Annars kan det ju bli riktigt mysigt med ljus och spritkök och en brasa om man har möjlighet. Jag kommer ihåg ett långvarigt strömavbrott när barnen var små, vi tillbringade timtal framför braskaminen och vi grillade korv och poppade popcorn och jag läste sagoböcker. Det måste ha gjort intryck för dom har pratat om det nu på "äldre" dagar.
Hoppas det blåst måttligt i dina trakter, här har varit väldigt lindrigt.
Kram Åsa
Ja visst är det så, att domherrarna och damerna känner på sig och blir extra hungriga innan oväder. I år har jag kring 20 par domherrar hos mig. De sitter högst upp i träden och kommer ner för frukost och middag. Jag älskar just den fågeln med sitt lite blyga läte.
Så fint du fångat fågeln med kameran!
Kramar
Cia
Skicka en kommentar