nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

PYSSLAR PÅ HÄRHEMMA...

...någon borde städa undan utemöblerna inför vintern. Men någon bara pysslar på med annat dag efter dag, veckoslut efter veckoslut. Någon har ändå haft förstånd att byta trappans blommor till något lite mer säsongs-betonat. Alltid något. Kan man tycka. 
Någon borde kanske släpa hem lite grankvistar från skogen, när nu någon ändå tassar runt där stup i kvarten. Någon borde så mycket. Men just nu vill någon så lite av det som någon borde...
Någon skaffade hem höstblommor - någon borde bara också komma ihåg att vattna dem, ofta. Isynnerhet som de bor i en pytteliten kruka, som någon borde veta att är en alldeles för sårbar tillvaro för en törstig varelse som en calluna. Någon måste nog skaffa nya. Något tag.
Tills dess låtsas vi att knastertorr calluna är faktiskt riktigt fin tillsammans med alunrot.
Så tänker någon.

Någon funderar på det här med att blogga, och fokus på vad blogga om och varför.
Nej, någon vill inte lägga av, bara filosofera om fenomenet att blogga.

Jag tänker: Om det skulle ha funnits möjlighet att blogga, låt oss säga för 25 år sedan. Vad skulle jag ha skrivit om då? Jag var då 22 år och väntade mitt första barn, byggde hus och gifte mig. 
Eller i lite omvänd ordning.
Skulle jag då skrivit om det, om att vara gravid heltidsarbetande nygift kvällsstuderande som vid sidan om planerade det kommande byggande av det första hemmet. Ritade och räknade.

Skulle jag fem år senare skrivit om hur det är att skola hundar, och själv ha en problemhund som trots all kunskap från tidigare kurser i hundlydnad, var just det - ett problem.
Skulle jag skrivit om hur det var att bygga hus, anlägga trädgård, köra traktor och ha höns.
Hur det kändes att för första gången själv behöva nacka en höna som räven slitit ut inälvorna på.
Skulle jag ha skrivit om det?

Vad skulle jag skrivit om? Om mitt avhopp från arbetslivet - långt innan man ens visste om downshifting - och mitt val att som vuxen börja om på nytt. Men något helt annat. Bara kasta sig ut för stupet och se vart det leder. Skulle jag ha skrivit om det?



Skulle jag ha skrivit om min passion för keramik? För att måla? Trädgård?
Det som var min passion då. Mina stora intressen. 
Hur skulle min blogg ha sett ut då - om det funnits?

Ännu tidigare skulle det säkert ha handlat om teater, om Danmark och om krogar, nattliv
och färgglada drinkar. Resor och frihet. Ungdom.

Vid något skede skulle det säkert varit fokus på mat. Och romaner.
Och historia. Och...och....listan är lång. På allt det som tidvis varit viktigt i mitt liv.

Skulle jag ha skrivit om kriser i parförhållandet, men också om djupet i den kärlek som fanns, som är. Om vikten av vänner, om väntan på ett andra barn som så drog ut på tiden. Skulle jag ha skrivit om allt det? Skulle jag skrivit om tidiga morgnar i hönshuset, om sena kvällar då jag läste till tentor då alla andra sov? Skulle jag ha skrivit om friheten i att vara studerande i vuxen ålder, om stunderna på stranden så grabben, den äldre, lärde sig simma i en mörk skogssjö? 
Om jular då allt var hemlagat, och Carl Larson kunde ha gått och gömt sig.

Om det hade varit möjligt att blogga då? Vad hade jag skrivit om? Vad hade du?
En intressant tanke inte sant?

Hade jag då städat undan det mesta och bara koncentrerat mig på ytskrap?
Jo, det hade jag nog. Bloggen är ju inte en dagbok. Den skrapar bara på ytan.
Ändå skulle den säkert ha lyft fram det som varit viktigt för mig just då.
På ytan viktigt, men inte inunder ytan.
Och ändå är det det som sker inunder ytan som gör oss till dem vi är. Idag.

Vi är som stenar. Vi är där vi är i livet, vi gör det som förväntas av oss. Men hur vi formas beror på vilka vindar råder, vilka vågor slår ner just på oss, hur vi är förankrade i vår plats på jorden.
En lös sten snurras av vågen tills den är rund. Andra förblir kantiga för att det finns så mycket som håller dem på plats. Bara ytan slipas.

Varför detta filosoferande? Ja....varför inte?

Allt det här hör ju också till, då det inte känns relevant att vattna callunor, och då trastarna kalasar på aroniabären, då havet lockar, och man vaknar med någons armar runt en.
När saknad och närhet finns i ett och många pusselbitar i livet inte ännu heller hittat sin plats.

Och så mitt i allt filosoferande, så pockar det på mig.

Doften av en bastu som håller på att bli precis klar där ute i andra ändan av trädgården.
Där ljuset är mycket dämpat, där det är tyst och hett, och natten sluter sig omkring.


Vad hade du skrivit om, om bloggar funnits, då innan?
För...låt oss säga... 20 år sedan? Vad hade du skrivit om år 1993?
Ta det som en utmaning. Vad gjorde du, vad tänkte du, vad intresserade dig i oktober 1993?
Ge det ett blogginlägg - varför inte?


Någon har talat, nej, babblat - igen....och glömt att vattna blommorna.

Skön början på veckan!

önskar er alla;

Inga kommentarer: